Vind i seglen

17 juli.

Morgonstress för resa till Kapellskär där "captains" dotter med väninna skulle avlämnas för vidare färd ut på Världshaven till Åland. Självfallet var vi sena vilket gjorde att de två unga damerna i det sk baksätet på S´n fick uppleva FULL STORM på resan dit. Fram kom vi i alla fall och återresan företogs på det äldre vägnätet. Vi fann färjan till Ljusterö och passade på att utforska denna ö, dess sevärdheter samt ett båtvarv där innehavaren gav oss en sight seeingtur bland ännu på land liggande flytetyg.

"captain" hann på en annan marina finna en gul Amigo 23a vid namn s/y Lisbeth. Vi styrde så vidare hemåt med avsikt att ta oss ut på böljorna för en mindre eller större segeltur.


Exklusiv vedhög modell Vindö-28

Sedan förra bloggen har vi kikat efter fler hus i Bohuslän (utan resultat) samt blivit ägare till en exklusiv brädhög i äkta Honduras-mahogny även kallad Vindö 28! Nu är det dock inte vilken Vindöbåt som helst utan nummer-1! Den båt som agerade plugg/form för kommande båtar med glasfiberskrov. Båten ärvdes av min kusin och har sedan befunnit sig på land, utsatt för väder och vind i dryga 10 år. Då hon slutligen insåg att hon var i total avsaknad av resurser att renovera båten blev den vår emot bortforslingskostnaden.

Min förhoppning är att hon inom 4-5 år skall kunna återbördas till sitt rätta element-havet.

Solsken över Rålis, en liten men ändock en vind lossade tamparna från vår trygga brygga. Med HmanKapten Mats o dam i Bryssel tog undertecknad saken i egna händer i brist på p-platser och parkerade "S´n" på en av de tre platser som reserverats för hamnpersonalen.

Vi seglar dit vinden för oss, efter att ha provianterat var vi så ute på böljorna. Mälaren skulle utforskas med hjälp av nyförskaffat sjökort över detta gigantiska Hav. "Grodhavet" var dagen och det fina vädret till ära fyllt av segel och motorbåtar.

Det senare har visat sig vara ett otyg som jag ej upplevet på västkusten. (kan dock förekomma även där nu för tiden).

Dagens snabbgående motorbåtar har en kombination av motorstyrka och skrovform som gör att de drar upp gigantiska svallvågor. Detta då de körs i ett fartregister mellan 5 o 20 knop. Under och över denna hastighet vållar de föga problem, men i den drar de upp sjö som får andra flytetyg att dansa på vågorna som små korkar. Svallet påminner om det som kan finnas ute på haven.

60-70 tals båtar har inte samma skrovform och skapar därför inte dessa problem på samma sätt. Så vi med korkbåtar får skylla oss själva.

Vi styrde i alla fall ut på "Grodhavet" och nöt i solen av den och "fair wind" som förde oss framåt kvällningen mot Jungfruholmarna. Ett SMS påtalade att vi parkerat fel, varför vi uppmanades att åtgärda detta snarast. Något som undertecknad lovade att göra. Det var ungefär nu som Norge med "Ole Evinrude" i täten förklarade krig emot undertecknad genom att inte starta, dessutom drog han av startsnöret. Ja faktum var att han agerat besynnerligt och illa under en stunds resa med motor.

Krigförande "Ole"

Ett samtal avslöjade att RBK-medlem Lasse fått haveri på sin Nimbus vid Furusund och nu hoppades på aktiv mekanikerassistans. Något som utlovades till samma stund vi återkom till hemmahamnen. Lasse hann dessutom snabbt ta tillbaka allt negtivt han sagt om Amigo 23 båtars segelegenskaper och förklart att det är Världens bästa segelbåt!

En nyvaknad "captain" vid Jungfruholmarna.

Lördag morgon, vaknar och kikar ut ur ruffen ser ett vackert Sverige-Vykort breda ut sig. "Ole" på bättre humör startar efter att ånyo dragit av ett startsnöre. Perfekt seglingsväder hela återfärden, marschade troligen 6 knop som bäst. I hemma hamn packade vi oss samman, flyttade bilen och körde hem. Bara för att där utanför huset finna Haveri-Lasse idogt väntande på mekaniker.

Verktygslådor packades in och snabb resa till Furusund. Undersökning visade på ett par avdragna bultar och efterforskningar i kölsvinet gjorde att ett flertal bra-att-ha delar hittades. Bland dem något som mest liknade ett stål till en färgskrapa. Så var dock ej fallet, detta föremål var en kil till den medbringare som skadats på propelleraxeln. Allt demonterades medan svetten flöt i floder, svordomar och djävulseder hördes. Ett par inskaffade bultar kapades med assistans av Furusunds gästhamns Hamnkapten- Tack.

Slutligen var reparationen utför och vi kunde packa samman efter en riktigt fin trevlig dag, där "captain" kunnat ägna flera timmar åt sin kära stickning. Undertecknads blivande goa tröja verkar ta sin slutgiltiga form nu efter mycket arbete. Fin blir den det har till och med undertecknad kunnat se.

"captain´s" semester är turligt nog inte till ända ännu varför nya segelturer planerats. Kanske lyckas vi denna sommar att segla till Birka vilket för oss låter väldigt lockande. Ett nytt besök på Jungfruholmarna och Göta Båtklubb som residerar där finns också på listan över trevliga strandhugg.