Amigo Yacht Club

Dags igen för en snabbis in på min blogg. Efter en dels debatterande (med andra ord tjöt) på telefon mellan den käre "Doc" och undertecknad kom vi så överens om att starta Amigo Yacht Club.

Tja i vid första anblicken kanske inte så mycket förening men avsikten är att vi ska kunna bli en dylik och därmed få en massa vind i seglen för alla ägare, seglare och älskare av denna båtfamilj. Vår hemsida är under konstruktion och självfallet hoppas vi på engageman från alla er där ute.

se länk:

AMIGO YACHT CLUB

ide

Så var det dags, tog mig ner till Vindö Camping i mina ögon tidigt på morgonen, hmm strax före 10 var jag på plats. Thomas dök upp kort efter och sen gick allt i en rasande fart. ´

"ole" startade vid första rycket i snöret och sen var det bara att puttra fram till kajkanten där stroppar lades under båten efter att masten lyfts av.

Bir för bit lyftes hon ur vattnet och avslöjade att den "fantastiska" bottenfärg som använts i våras, kanske lovade mer än den höll. Nåt kg baby blåmusslor hade bosatt sig på skrovets botten och lite annat smått och gott.

Nu låg s/y submissive åter på torra landbacken, på nära samma plats som hon hade förra vintern. Medan jag tömde henne på dynor, segel och annat bjäfs gick jag igenom vad som kommande vår faktiskt skulle vara nödvändigt att åtgärda. Vilket visade sig vara en hel del.

PÅ väg tillbaka till huset passade jag på att ta en titt på den övergivna Vindö 28an som finns en kilometer från vårt. har sedan två år tillbaka försökt få köpa henne, då första gången var hon i hyggligt skick, nu börjar efter två vintrar och ingen som helst täckning förfallet ta över totalt. Något som jag blir uppriktigt ledsen över. På mitten av 60-talet var denna båt en riktig Pärla bland segelbåtar på Västkusten. Snart kommer dock enbart ett fåtal beslag vara till nytta för någon och båten i övrigt kan agera vårbrasa.

Det känns verkligen beklämmande med alla dessa båtar som tycks övergivna av sina ägare. I ovanstående fall är det ett dödsbo som tror att båten är värd en förmögenhet. Men här på västkusten och troligen längs landets alla kuster kan man finna mängder av fina gamla träbåtar ja plastbåtar också som övergetts och därmed förfaller till ett skick där de knappast går att renovera.

En tendes inom gammelbåt världen tycks också vara en smitta som kommit från gammelbil världen. Där vi kan kalla honom Sven skaffat en gammal bil som han under en tid börjar renovera, för att sedan i brist på tid och kanske lust enbart låter stå uppställd. Allt med tanken att han ska renovera när han får tid.

På liknande sätt har jag funnit ett flertal sagolika båtar där renoveringen påbörjats för en mängd år sedan och sedan avstannat. Ofta är skadorna som ska åtgärdas ganska små, men som sagt jag har inte lust nu, jag ska fortsätta renovera sedan.

Tråkigt nog slutar det allt för ofta likt fallet med en gammal bekant till mig i Skåne. Han var samlare av gamla bilar, bodde i ett stort hus där han samlade en mängd bra att ha bildelar och annat. Vad man än var i behov av till sin gammelbil fanns hos denne man där du självfallet kunde köpa vad du sökte. Allt för tidigt avled denne man, varvid det ankom på dösboet att reda ut hans samlingar.

Samlingarna visade sig innehålla ett boningshus med två rymliga uthus proppfyllda med bildelar samt drygt 100 gammelbilar parkerade hos olika bekanta till honom i trakten. Dödsboet tänkte troligen att de hade ärvt en förmögenhet, men fick i slutändan betala dyrt för saneringen där de allra flesta bilarna och delar egentligen värda en förmögenhet gick til skrot.

Vad jag nu börjat se är att liknande börjat ske inom båtvärlden, hos de dom påbörjat renoveringen av en eller flera båtar och sedan av någon anledning stoppas projektet.

Att jag själv tillhör samma skrot och korn bevisas av min egen Vindö 28 som fortfarande ligger i det näramste orörd i vår trädgård i väntan på renovering..

Johnny

PS. Eftersom jag sett att det varit omkring 4000 besökare på min sida/ mina sidor vore det kul med en kommentar från er läsare. DS

Mer Höst

Dags för den årliga depressionen, hösten är här och med den båtupptagning på allvar. Redan har det gjorts ett par försök som misslyckats. Därav följer följande svepskäl:

1-det är kallt o regnigt

2-det blåser för mycket

3-motorn vägrar

4-jag har inte lust alls, vägrar acceptera höstens ankomst.

Troligen stämde alla in denna höst. Ja det blåste och regnade och efter mitt lilla fysiska dilemma fick jag order på att lugna ned mig. Grundkravet för att jag skulle kunna flytta båten var i princip att motorn funkade prickfritt om nu inte vinden och vattenståndet låg rätt. Vid förra försöket att ta ut båten på öppet vatten misslyckades jag ju kapitalt då motorn lade av och vägrade starta vilket fick till följd att jag med vår båt drev in mot land.

Höstvinden är oftast i fel riktning, där båten ligger för boj är det mycket nära till grunt vatten speciellt vid lågvatten. Det gällde således att förbereda denna lilla utfärd på böljan blå minutiöst. Således kontaktades kusinbarn Calle för gast-assistans och denne fick uttryckliga order som sig bör om vad han skulle göra.

Motorn "ole-3" tog hem och servades då den drabbats av ett idag ofta förekommande problem. Ett dilemma om består i att dagens 2-takts olja har svårt att blanda sig med dagens bensin! Oljan hamnar därför i klumpar flytande i soppan och om en av dessa klumpar når förgasaren blir det tvärstopp. Förgasaren måste rengöras! Jag börjar nu få en viss vana vid detta arbete men det är inget man med glädje pysslar med med motorn hängande p åakterspegeln. Ett motormekarrum iordningställdes därför i vårt pannrum med motorrigg.

Calles första uppgift var att ösa Taxi-Ekan från vatten innan Rodd-Taxi-Captain Elisaabeth infann sig och fraktade oss till båten där "ole-3" monterades i aktern på båten. Efter att Gast Calle pumpat läns kölsvinet startades så "ole-3" utan minsta problem. Tamparna till bojen lossades och med 4 knop gled vi ut på böljan den blå.

Höstvädret var nästan lite varmt, havet låg som en blank spegel scenariet omkring oss var möjligen lite i grånyans men ändå som väntat sagolikt vackert.

Ett par av havets pizza-kryssare drog upp ordentligt med sjögång när de passerade. Deras Captains doldes någonstans i deras inre skyddade av rufftak och dyrbara heltäckande kapell. (måste vara lite som att köra 4-hjulig pizzaracer). En julle tuffade förbi oss på insidan och vann lätt på oss genom att den kunde smita mellan där det var allt för grunt för oss.

Slutligen var vi framme och självklart väntade där faster Mariann med sin blå Skoda för att forsla oss tillbaka till min bil. Sommarens båt äventyr var därmed slut, nu återstår att drömma om kommande seglatser på Världshaven.

Till sommarvädret 2011 -tack

till Elisabeth o Rune för boj-plats - TACK.

till Vindö Caping o Marin - tack.

PS, appropå gramatiska felaktigheter i mina texter bör från undertecknad blogg-författares sida påpekas att detta ryms inom så kallade konstnärliga egenheter. DS.

Höst - upptagning

Så var det dags för årets trista begivenhet. Att segla vår båt från sin boj hos Elisabeth och Rune till Vindö Camping där hon ska gå i vinteride. Hm, allt väl så långt, med Calle till hjälp tog vi plats i båten. Ja Calle fick uppdraget att ro tillbaka Elisabeths eka.

Dessförinnan hade en viss mängd vatten pumpats ur kölsvinet och den trogne lille "ole" startats upp utan problem. Med densamme "ole! tryggt puttrande i aktern begav jag mig så föröver och lossade förtöjningarna vid trygga bojen.

I samma ögonblick stannade "ole"! Fanskapet stendog och vägrade starta med lite vind och strömmen drev båten mot land! Lerbotten gjorde att resan slutade så snart kölen tog emot botten och vi med andra ord befanns vara på grund ca 10 meter från bryggan.

Lyckligt nog hade nu Elisabeth infunnit sig för att bevittna skådespelet och med hennes assistans och hennes eka lyckades vi knyta fast en tamp vid bryggan. Därmed kunde vi dra båten loss och lägga till med vatten under kölen vid densamma.

Nu vidtog en mängd startförsök som alla misslyckades. Ett större syskon till "ole" hämtades i Elisabeths bod och fick ta plats i aktern. Bara för att efter en stund tas av igen, då även denna "ole" vägrade starta!

I detta läge var mina krafter slut och jag insåg att det var dags för undertecknad att ge upp och ta en ordentlig paus. Min "ole" lastades in i bilen och vår båt befann sig nu liggande tryggt vid bryggan. Avsikten var nu att på hemmaplan fixa motorn och göra ett nytt seglats försök nästa dag.

Det blev inte riktigt som jag tänkt, dock. Istället bogserades vår båt med Elisabeths eka som bogserare tillbaka till trygga bojen. Ett nytt försök ska nu göras så snart jag hittar en lucka i almenackan...

poff

Höst

Så tycks hösten var här och med den kommer upptagning av vår båt. Något som troligen kommer att ske om någon vecka. Till denna vinter / vår har jag satt upp en mängd arbeten som skall göras på henne.

Då båtens orginal ruff insidor saknades när vi tog över båten har dessas existens hittills hamnat på prio-2 listan, nu är det dags att de flyttas i prioriteringen. Med andra ord ska ny plyfa inskaffas, monters och lackas för att sedan få hållare för nya gardiner.

Dynorna i förpiken kläddes med skinn som övriga dynor men behöver slutjusteras för att vara perfekta, detta jobb kan dock till stor del göras hemma i köket.

Skrovet skall slipas och målas, denna gång hoppas jag kunna sprutlackera hela skrovet i sin svarta kulör. Även överbyggnaden skall nu få känna av färgsprutan/penseln. Till detta kommer att jag efter ett par år med henne vill ha ett peke monterat i fören och kanske en rullgenua. det senare kommer dock på Prio-2 listan.

När detta jobb slutförts vilket troligen kommer ske i vår, är det enbart att längta efter sjösättningen år 2012.

"att segla eller..........."

Ibland blir somrarna bara så konstiga. Fram till igår har vi varit ute med vår båt ynka 4 gånger men som sagt igår skulle detta repareras. Eftersom jag antogs befinna mig i Lysekil vid lunchtid idag for faen i hågen dock en smula sent på dagen.

Varför inte segla till Lysekil. Avsikten med besöket var en jobbintervju och jag visste redan tidigare att denna arbetsplats hade egen brygga, kaj mm.

Sagt och gjort en mängd bra att ha prylar plockades fram i all hast. Sovsäck, Lise-lotts goa fläskpannkaka, en termos kaffe, mera kaffe i lös vikt, bröd, kläder, bensin osv. Slutligen var allt inpackat i Forden och vi två (jag och Forden för min Älskade befinner sig i Fjollträsk) ner till Elisabeth o Rune.

En stunds konfererande med Elisabeth gjorde att jag plötsligt likt i Venedig hade en roddare som skulle ta mig ut till båten, och senare hem från den samma. Med allt ombord hissades så segel i hyfsad vind (2-3 ms) och s/y submissive med mig vid rodret gled iväg. Kunde nog ha gjort nåra knop. Störtförvånad en stund senare när jag inser att jag med en långkölad Amigo lyckas segla förbi en Maxi. Borde vara omöjligt i den svaga vinden.

Vinden tilltog och jag bara njöt av seglingen, alla jordens problem var som för andra seglare bortblåsta men inom mig önskade jag att min kära LL varit med. Några timmar passerade och jag var på ingång mot Malö Strömmar när jag insåg att den här lilla turen skulle ta en helsikes massa tid i anspråk. Just detta med tiden tillsammans med allt för dålig vind, gjorde att jag vände åter mot Söbben.

Med länsvind flöt hon på riktigt fort och när dyningar infann sig surfade vi en stund på vågorna i full fart. Med bojplats inom synhåll dog vinden ut totalt.

I lugn och ro kunde jag därför ta ned och packas samman seglen för att kort efter att jag lagt till vid bojen, se hur min Taxiroddare nu var på väg mot min bojplats.

Var kan man få dylik service månntro. Det var i alla fall skönt att komma in i stugvärmen igen efter en seglingsfylld eftermiddag.

delar av seglingen finns utlagda på Youtube. sök: "arksund" så lär ni läsare hitta rätt

fortsättning följer på min vanliga vardagsblogg.

http://www.master-gnurf.blogspot.com

segelturen video

Dyveka!

Hur var det nu? Liten propp(dyveka) sakte synk, stor propp hurtig synk. I alla fall var det så i den första Göta Kanal filmen.

Nu handlade mera om sjösättning av vår Amigo 23a. Allt gick som väntat och plötsligt hängde hondär i två stabila stroppar framför trucken där Thomas skötte spakarna på ett ytterligt proffessionellt sätt (hur förbaskat många F - S -L ska det vara i det ordet).

Bit för bit närmades hon sig vattenytan för att till slut släppas loss från stropparna och trots helvetes scenariet med propparna sjönk hon inte. Nej istället vidtog montering av riggen samt justering av densamma. Efter en stunds idogt arbete var det klart så långt, nu vidtog att sätta dit storsegel och genua. Av gammal vana brukar jag ha storen lindad kring bommen och genuan liggande klar för att hissa på däcket. Fann trist nog en sön som var skadad på genuan så denna får jag ta hem och sy samman snarast.

Nya Amigo vimpeln är självfallet hissad och lyser upp!

Allt nog den 29 april 2011 sjösattes "S/Y submissive" vid Vindöns Marin & Camping. Idag ska hon seglas till sin hemma hamn hos Rune & Elisabeth.

Nedräkningen har börjat.

Det är lätt att nu utbrista i ett "Äntligen", för på fredag är det så dags att fira in våren på allvar. S/Y submissive ska då sjösättas efter en vinters vila. Så mycket skulle ha hunnits med men har trist nog inte gjort det. Återstår att se vad som kan göras med henne efter sjösättningen. Förhoppningsvis en hel del, för brister finns.

Idag har jag slutligen monterat ett ny "köpe" motorfäste av den höj o sänkbara sorten. Efter lite strul med modifieringen av det kunde jag så montera det på akterspegeln. Hem en sväng och lite motorservice, sedan tillbaka till varvsområdet där motorn kunde sättas på plats. Nya fästet visade sig med en gång vara en succe. Ska därför bli skönt att kunna hissa upp motorn ur havet när den inte används.

Att båda relingslisterna fått varsin kyss, ska om möjligt åtgärdas under morgondagen. En del detaljer har varit med hem till huset där de slipats och lackats för att se fina ut. Med lite tur så blir det en första testsegling redan på lördag... HURRA!

äntligen det närmar sig

Så har våren visat sig på Orust. Soleb skiner, det är 14 grader varmt i vattnet! Samtidigt har fan flugit i mig och jag har därmed hårdjobbat med vår fina båt. En båt som för bara ett par veckor sedan pga bristfällig täckning hade ett större isblock i kölsvinet. Detta är nu borta och efter att ha slitit med färgskrapan så ryggen gick ur led, har båten idag fått ny giftig bottenfärg med avsikt att västkustens undervattens fauna inte ska bosätta sig på skrovet.

Ny vattenlinje blev det också, nu återstår visserligen en del jobb med lackning av vissa delar i inredningen. Men det viktigaste lär vara att på fredag före Valborgsmässo afton ska hon återbördas till sitt rätta element - havet.

Trist nog står jag också för en del extraarbete. Elisabeth´s o Rune´s brygga som är vår båts viloplats har packat samman till följd av IS, med andra ord fruset vatten som blir så förbannat hårt och kallt att det inte ens går att bada i det. Nu har denna is dessutom misshandlat bryggan varför denna måste repareras. shit happens. Men som vanligt i denna hemma hamn bjud det på både trevligt sällskap och kaffe vid besöken.

Kalla Januari

Ja så går sakta Januari emot sitt slut. Ett par dagars töväder har defenetivt gjort mig på bättre humör och någonstans i fjärran har jag kunnat skönja dagen S, som i sjösättning. För ett par veckor sedan var vi på Söbben och fann vår kära båt liggande tryggt men totalt översnöad på sin varvs plats.

Av någon anledning hade det kommit in vatten som frusit till is i kölsvinet. Ett problem som jag till nästa vinter lovat mig själv att lösa genom att täcka över båten betydligt bättre. Detta gjorde att jag tillbringade ett par timmar med att skotta bort snö och sedan ta ut batterierna som borde gjort i höstas. Nu står de i alla fall på laddning i vårt garage och ska förhoppningsvis klara den kommande sommaren.

Vid nästa besök på Orust ska således botten skrapas och slipas samt ny bottenfärg målas. I drömmarna kommer vi den här våren också hinna med att montera mahogonyplyfa som delar av inredningen i ruffsidan vid dess ventiler samt limma fast innertaket i ruffen. Skulle vi mot förmodan lyckas med detta uppsåt börjar vår båt slutligen att anta det utseende den en gång var tänkt att ha.

Ännu en oplanerad fas infann sig också här om dagen då jag fick meddelande om att vi åter var ägare till s/y brisa. Dess nuvarande ägare Finnen Thompa kan inte hämta henne då han fått stroke och troligen enl hans närmaste inte kommer att tillfriskna. Detta tyckter jag personligen var väldigt synd då Thompa visade sig vara en ytterst trevlig bekantskap.

Allt nog S/Y Brisa ska nu göras i ordning och sjösättas för att sedan förhoppningsvis kunna säljas med någon form av förtjänst. Pengar som Thompa med stor säkerhet behöver. Samtidigt innebär detta att min almenacka fylls till bredden av jobb kommande vår.

poff.

"EN SEGLARE VÄNTAR INTE PÅ RÄTT VIND, HAN LÄR SIG SEGLA"