ide

Så var det dags, tog mig ner till Vindö Camping i mina ögon tidigt på morgonen, hmm strax före 10 var jag på plats. Thomas dök upp kort efter och sen gick allt i en rasande fart. ´

"ole" startade vid första rycket i snöret och sen var det bara att puttra fram till kajkanten där stroppar lades under båten efter att masten lyfts av.

Bir för bit lyftes hon ur vattnet och avslöjade att den "fantastiska" bottenfärg som använts i våras, kanske lovade mer än den höll. Nåt kg baby blåmusslor hade bosatt sig på skrovets botten och lite annat smått och gott.

Nu låg s/y submissive åter på torra landbacken, på nära samma plats som hon hade förra vintern. Medan jag tömde henne på dynor, segel och annat bjäfs gick jag igenom vad som kommande vår faktiskt skulle vara nödvändigt att åtgärda. Vilket visade sig vara en hel del.

PÅ väg tillbaka till huset passade jag på att ta en titt på den övergivna Vindö 28an som finns en kilometer från vårt. har sedan två år tillbaka försökt få köpa henne, då första gången var hon i hyggligt skick, nu börjar efter två vintrar och ingen som helst täckning förfallet ta över totalt. Något som jag blir uppriktigt ledsen över. På mitten av 60-talet var denna båt en riktig Pärla bland segelbåtar på Västkusten. Snart kommer dock enbart ett fåtal beslag vara till nytta för någon och båten i övrigt kan agera vårbrasa.

Det känns verkligen beklämmande med alla dessa båtar som tycks övergivna av sina ägare. I ovanstående fall är det ett dödsbo som tror att båten är värd en förmögenhet. Men här på västkusten och troligen längs landets alla kuster kan man finna mängder av fina gamla träbåtar ja plastbåtar också som övergetts och därmed förfaller till ett skick där de knappast går att renovera.

En tendes inom gammelbåt världen tycks också vara en smitta som kommit från gammelbil världen. Där vi kan kalla honom Sven skaffat en gammal bil som han under en tid börjar renovera, för att sedan i brist på tid och kanske lust enbart låter stå uppställd. Allt med tanken att han ska renovera när han får tid.

På liknande sätt har jag funnit ett flertal sagolika båtar där renoveringen påbörjats för en mängd år sedan och sedan avstannat. Ofta är skadorna som ska åtgärdas ganska små, men som sagt jag har inte lust nu, jag ska fortsätta renovera sedan.

Tråkigt nog slutar det allt för ofta likt fallet med en gammal bekant till mig i Skåne. Han var samlare av gamla bilar, bodde i ett stort hus där han samlade en mängd bra att ha bildelar och annat. Vad man än var i behov av till sin gammelbil fanns hos denne man där du självfallet kunde köpa vad du sökte. Allt för tidigt avled denne man, varvid det ankom på dösboet att reda ut hans samlingar.

Samlingarna visade sig innehålla ett boningshus med två rymliga uthus proppfyllda med bildelar samt drygt 100 gammelbilar parkerade hos olika bekanta till honom i trakten. Dödsboet tänkte troligen att de hade ärvt en förmögenhet, men fick i slutändan betala dyrt för saneringen där de allra flesta bilarna och delar egentligen värda en förmögenhet gick til skrot.

Vad jag nu börjat se är att liknande börjat ske inom båtvärlden, hos de dom påbörjat renoveringen av en eller flera båtar och sedan av någon anledning stoppas projektet.

Att jag själv tillhör samma skrot och korn bevisas av min egen Vindö 28 som fortfarande ligger i det näramste orörd i vår trädgård i väntan på renovering..

Johnny

PS. Eftersom jag sett att det varit omkring 4000 besökare på min sida/ mina sidor vore det kul med en kommentar från er läsare. DS

Mer Höst

Dags för den årliga depressionen, hösten är här och med den båtupptagning på allvar. Redan har det gjorts ett par försök som misslyckats. Därav följer följande svepskäl:

1-det är kallt o regnigt

2-det blåser för mycket

3-motorn vägrar

4-jag har inte lust alls, vägrar acceptera höstens ankomst.

Troligen stämde alla in denna höst. Ja det blåste och regnade och efter mitt lilla fysiska dilemma fick jag order på att lugna ned mig. Grundkravet för att jag skulle kunna flytta båten var i princip att motorn funkade prickfritt om nu inte vinden och vattenståndet låg rätt. Vid förra försöket att ta ut båten på öppet vatten misslyckades jag ju kapitalt då motorn lade av och vägrade starta vilket fick till följd att jag med vår båt drev in mot land.

Höstvinden är oftast i fel riktning, där båten ligger för boj är det mycket nära till grunt vatten speciellt vid lågvatten. Det gällde således att förbereda denna lilla utfärd på böljan blå minutiöst. Således kontaktades kusinbarn Calle för gast-assistans och denne fick uttryckliga order som sig bör om vad han skulle göra.

Motorn "ole-3" tog hem och servades då den drabbats av ett idag ofta förekommande problem. Ett dilemma om består i att dagens 2-takts olja har svårt att blanda sig med dagens bensin! Oljan hamnar därför i klumpar flytande i soppan och om en av dessa klumpar når förgasaren blir det tvärstopp. Förgasaren måste rengöras! Jag börjar nu få en viss vana vid detta arbete men det är inget man med glädje pysslar med med motorn hängande p åakterspegeln. Ett motormekarrum iordningställdes därför i vårt pannrum med motorrigg.

Calles första uppgift var att ösa Taxi-Ekan från vatten innan Rodd-Taxi-Captain Elisaabeth infann sig och fraktade oss till båten där "ole-3" monterades i aktern på båten. Efter att Gast Calle pumpat läns kölsvinet startades så "ole-3" utan minsta problem. Tamparna till bojen lossades och med 4 knop gled vi ut på böljan den blå.

Höstvädret var nästan lite varmt, havet låg som en blank spegel scenariet omkring oss var möjligen lite i grånyans men ändå som väntat sagolikt vackert.

Ett par av havets pizza-kryssare drog upp ordentligt med sjögång när de passerade. Deras Captains doldes någonstans i deras inre skyddade av rufftak och dyrbara heltäckande kapell. (måste vara lite som att köra 4-hjulig pizzaracer). En julle tuffade förbi oss på insidan och vann lätt på oss genom att den kunde smita mellan där det var allt för grunt för oss.

Slutligen var vi framme och självklart väntade där faster Mariann med sin blå Skoda för att forsla oss tillbaka till min bil. Sommarens båt äventyr var därmed slut, nu återstår att drömma om kommande seglatser på Världshaven.

Till sommarvädret 2011 -tack

till Elisabeth o Rune för boj-plats - TACK.

till Vindö Caping o Marin - tack.

PS, appropå gramatiska felaktigheter i mina texter bör från undertecknad blogg-författares sida påpekas att detta ryms inom så kallade konstnärliga egenheter. DS.

Höst - upptagning

Så var det dags för årets trista begivenhet. Att segla vår båt från sin boj hos Elisabeth och Rune till Vindö Camping där hon ska gå i vinteride. Hm, allt väl så långt, med Calle till hjälp tog vi plats i båten. Ja Calle fick uppdraget att ro tillbaka Elisabeths eka.

Dessförinnan hade en viss mängd vatten pumpats ur kölsvinet och den trogne lille "ole" startats upp utan problem. Med densamme "ole! tryggt puttrande i aktern begav jag mig så föröver och lossade förtöjningarna vid trygga bojen.

I samma ögonblick stannade "ole"! Fanskapet stendog och vägrade starta med lite vind och strömmen drev båten mot land! Lerbotten gjorde att resan slutade så snart kölen tog emot botten och vi med andra ord befanns vara på grund ca 10 meter från bryggan.

Lyckligt nog hade nu Elisabeth infunnit sig för att bevittna skådespelet och med hennes assistans och hennes eka lyckades vi knyta fast en tamp vid bryggan. Därmed kunde vi dra båten loss och lägga till med vatten under kölen vid densamma.

Nu vidtog en mängd startförsök som alla misslyckades. Ett större syskon till "ole" hämtades i Elisabeths bod och fick ta plats i aktern. Bara för att efter en stund tas av igen, då även denna "ole" vägrade starta!

I detta läge var mina krafter slut och jag insåg att det var dags för undertecknad att ge upp och ta en ordentlig paus. Min "ole" lastades in i bilen och vår båt befann sig nu liggande tryggt vid bryggan. Avsikten var nu att på hemmaplan fixa motorn och göra ett nytt seglats försök nästa dag.

Det blev inte riktigt som jag tänkt, dock. Istället bogserades vår båt med Elisabeths eka som bogserare tillbaka till trygga bojen. Ett nytt försök ska nu göras så snart jag hittar en lucka i almenackan...

poff