Bord - Gäster + anektot

Vårt bord kom på plats redan under gårdagen, under denna kom en del lister på plats samt inte att förglömma den sista slangen kopplades in i evakueringsystemet. Förhoppningsvis skall s/y submissve i fortsättningen inte göra fler försök att att härbärgera Mälaren och andra vatten. Inombords börjar hon nu närma sig epitetet trivsamt!

Så kom Per med fru på besök. För första gången skulle han få se sin före detta båt i sitt rätta element. I sjön riggad och klar. Jag tror han gillade vad han såg och för min del var det enormt trevligt att ha de båda som gäster ombord om än för en kort stund.

Då i hans ägo var hon "s/y Rapa Nui" vilket enligt uppgift skall betyda "Påskön" inte helt avlägset från hans frus födelseland Chile.

Fick så en kommentar av "captain" ang bilder som tagits ombord. Bilden av mig själv ombord i full färd att skråla o spela på en gura. Detta får mig osökt att minnas ett liknande tillfälle där båtar, gitarrmusik och ungdomskärlek var ingredienserna.

"Räkans Dag" på Smögen var en av de begivenheter som drog folk av alla slag och åldrar. En lång helg med fest och glam i båt. Då på slutet av 60-talet var det mest segelbåtar som tog sig dit, förutom alla turister som kommit landvägen.

Vi = Tobias, Kristina, Gunilla och jag lade ut från Öckerö och seglade upp. Kristina var helt klart lika betuttad i Tobias som han i henne, men detta var något som framför allt han inte ville låtsas om. Ingen skulle märka det, varför hans attityd gentemot henne ofta var ganska rå.

Vi lyckades med konstycket att lägga vår lånade Vindö med stäven mot bryggan. Ännu hade festligheterna inte dragit igång för fullt, men det formligen kryllade av människor av alla slag. Vi knöt kontakter med båtgrannar, drack kaffe, öl , whisky och annat alkoholhaltigt. Det sjöngs och spelades på var och varannan båt. Den ena slagdängan / hitén efter den andra avlöste varandra och ibland lyckades ett par amatör trubadurer spela samma låt, Samtidigt! Detta skedde dock inte allt för ofta.

Inte en enda radio, stereo eller liknade kunde höras. Nej här var det fråga om live-musik in absurdum.

Så där satt vi så på aftonen denna Räkans Dag-lördag. Jag gjorde vad jag kunde för att göra mig hörd med ett portpurri av Mördar Anders och Pärleporten samt andra låtar, allt medan Kristina gjorde sitt för att förföra Tobias. Aningen tankade av giftiga drycker passade så Kristina på att i ett för henne lämpligt ögonblick resa sig upp, snava för att sedan med ett mega plums, falla överbord mellan båtarna.

-Hjälp!!! skrek hon självfallet högt som en sk stucken gris, allt i avsikt att Tobbe skulle visa sig vara gentleman och genom att dyka i vattnet rädda henne.

Detta antagande från hennes sida överenstämde dock inte med hans syn på händelsen. Mitt i en av mina favoritlåtar rycker han till sig min gitarr och kastar den överbord till Kristina med orden:

Flyt på den här!!

Det gjorde hon, valet var enkelt troligen eftersom han på intet sätt visade sig ha lust att rädda henne på det sätt hon hoppats.

Med Kristina tillbaka i båten verkade dock Tobbe mjukna avsevärt.

När helgen var över seglade vi så vidare till Lysekil där Tobbe köpte en ny gitarr åt mig dock inte en likadan ( den nya var bättre).

Ett par år senare hörde jag att Tobbe och Kristina fått sitt första barn och att de hade funderingar på att gifta sig. Vilket de gjorde och troligen är de fortfarande ett par.

Sverige är fantastiskt och har ett fantastiskt båtliv.

En bit av landets båtraditioner har kan härledas till båtbyggare runt om i landet. Man byggde vackra sjövärdiga flytetyg. Gubbar som satt vid ett gigantiskt stort ark och med ett ritstift och formade en vacker båt, som denne gubbe redan när ritningen var klar, visste att den hade de rätta linjerna-formerna för at bli en sjövärdig båt oavsett dess användningsområde.

Petterson båtarna med sina långsmala skrov tog till vara förhållandevis få hästkrafter från dåtidens motorer och kunde därför köras ganska fort. Att de sedan inte var speciellt lämpade för färder utomskärs spelade ingen roll. De var konstruerade och byggda för Sthlms skärgård.

Likaså med de snabba Skärgårdskryssarna som inte alls lämpade sig för seglingar utomskärs men var snabba och välseglande inomskärs.

"RBK´s Jonas stävar ut på Jungfrutur."

På västkusten där jag växte upp var båda dessa typer av båtar förhållandevis ovanliga. Där härskade snipor, jollar, och avsevärt tyngre- kraftigare segel/motorbåtar. Samt en stor mängd sk "passbåtar". Den senare var öppna snabbgående båtar som bildade grund för glasfiber världens sportbåtar-vattenskidbåtar. Dessa var ofta lätt planande och redan med 50 hkr klarade de en bit över 20 knop.

"Ockelbo DC21"

Drömmen bland ungdomar som växte upp på västkusten var ofta den då nya båttypen kallad Daycruisers. Här fanns Ockelbo, Fjordling mfl. Snabba praktiska och snygga sportiga båtar, ofta med aguamatic i aktern.

"Nordisk folkbåt under regatta"

Ännu långt in på 70-talet härskade de långkölade båtarna på Västkusten, folkbåten i furu ansågs vara tongivande. Laurin med sina flushdäckade kostrar som var som gjorda för Atlantseglingar i ur och skur, dessutom vackra båtar. Petterson, Plym, Olle Enderline, Carl Andersson är bara några av de gubbar med ritstift som format svensk båtbyggartradition till vad den är idag.

"Kimhamns Sjöscoutkår´s Mathilda IF-båt"

Båtbyggandet gick över till det nya materialet, glasfiber, men inredningarna fortsatte att vara en orgie i mahogony och teak. Båtbyggartraditionen från Västkusten och äldre dagar fanns kvar. Inombords fanns oftast inget som skvallrade om att det var en sk plastbåt.

"Vindö 30 Kryssare"

Detta har dock förändrats i moderna tider. Dessutom har båtarna växt ohyggligt i storlek, de är nu ofta i storlek av mindre sommarstugor. Fyllda med inredningsdetaljer som ofta passar bättre i en husvagn-husbil samt en mängd tekniska prylar som vi idag bara måste ha för att kuna njuta av sjölivet.

Formerna på dagens segelbåtar tycks dock av någon anledning kunna härledas till kappsseglingsbåtar. Extremt snabba båtar, välseglande och fram för allt välutrustade. Dock frågar jag mig varför denna tonvikt på racebåt design, när de flesta ägarna skall använda sin båt enbart som en segelbåt för familjen. Har vi vanliga helgseglare verkligen nytta för dessa snabba båtars seglingsegenskaper med tonvikt på fart? Eller borde vi titta tillbaka på de betydligt tryggare långkölade båtarna trots att dessa har avsevärt lägre fartkapacitet.

För tillfället är vi sk Gäster på RBK. Rålambshovs Båt Klubb, en klubb med anor från 1900-talets början. Går man bryggrundan hos RBK ser man en rik variantion av båtar. Billiga enkla motor-seglebåtar blandat med lyxiga segel-motorbåtar. Veteranbåtar i olika stadier av renovering och skick. Här ligger sida vid sida vackra skönheter och riktigt fula båtar.

"Okänd kryssare RBK-medlem"

Alla med det gemensamt att deras ägare trivs med just den båt de har. Kanske har de drömmar om en större finare båt, kanske är de nöjda med just den båt de äger. Vad som framför allt slår mig som gäst hos RBK är den trevliga stämmning som tycks råda mellan dess medlemmar. Här verkar de allra flesta hjälpa varandra så mycket som det går.

Vi har en tradition av att bygga vackra, välseglande båtar. Hela mitt liv har genomsyrats av vackra båtar, det började med Vindö båtar och i minnet finns också en tävlingsbåt som hette Nova. Att farfar byggde den och att den vann en mängd seglingspokaler vet jag men trist nog inte mer. Dock lärde jag mig hur farfars ritstift i långa kurviga linjer slutade med en orgie i mahogony i form av en Vindö-kryssare. Dessa båtar fick ge grunden för mitt tyckande och tänkande. Farfar sa allt som oftast att en båt med vackra former också var en bra båt. Kanske stämde hans tankar, vilket fall som helst överfördes de genom hans ritstift till långt över 1000 båtar.

SOOOOOOOOOOL

Ja så dök den efterlängtade solen upp och under de två sista dagarna har livet lekt. Medan "captain" ägnats sig åt stickning i kombination med soldyrkan bekvämt tillbakalutad i sittbrunnen har undertecknad gjort sitt för att koppla slangar och annat av nöden.

Idag sken solen men övergick senare under eftermiddagen i gråväder och ett par (läs 25) regndroppar, enbart för att nu strax efter 20,oo återgå i sol.

T-koppling var anskaffad varför det nu endast återstår en slang att koppla till systemet för utlopp. I detta fall rör det sig om avloppet från pentryt.

En stund ägnade undertecknad åt att assistera Polismakten på RBK en smula då den båt de innehar inte riktigt tycks förstå sin roll som nöjesenhet-båt.

En ny knap har monterats till focken då denna var placerad på motstående sida av masten i förhållande till vinschen. Nu är inte tamparna lika mycket ivägen för varandra vis hissande och halande av seglen.

Den fina Blaupunkt Frankfurt radio som jag tidigare monterat har även den fått stryka på foten till förmån för en modernare enhet med cd-spelare. Ja inte var det för den senares skull som bytet ägde rum, utan snarare på att våglängden på FM-bandet slutade redan vid 104 Mhz.

Självfallet har jag även en mobiltelefon. "Jag har en tillefån...." men dagen till ära var den tyst som fan, och när jag sedan fick för avsikt att nyttja denna manick var den helt DÖD! Synd på en tidigare bra tele. Således fick jag sparka liv i en av mina gamla trotjänare.

"Alle Man till pumparna"

Gårdagen ståtade med regnblandat regn varför en del jobb blev utförda på "damen" vid kaj.

23 maj. Gråvädret med duggregn fortsatte men vi tog ändå en tur ner till marinan. Ytterligare tätningsjobb av skotskenorna medan captain satt på bryggans trädgårdsmöbler och stickade. En stunds övertalning gav utdelning. Jag hävdade att SMHI lovat bättre väder.

Vi kastade därmed loss och gav oss ut på seglatsen. Nu med genuan i vädret kryssande in under Västerbron vidare under Essingebron och ut på delar av stora Havet-Mälaren. Tanken hade ju från början varit att segla till Björkö-Birka med dessa planer skrinlades till framtiden.

Den där efterlängtade vinden var det dock inte mycket att hurra över, gång efter annan tycktes den sina till ett satans intet. NADA. "captain" skötte sitt jobb med bravur och styrde henne i de få rätta vindar som dök upp. Allt medan jag fick ta hand om seglen bäst jag kunde. Genuan byttes senare till focken då den tycktes ha en förmåga att trassla in sig bland alla snören.

Slutligen vände vi för att försöka länsa hemåt igen, huvudorsaken till detta var inte ett kurrande i magen av hunger, utan snarare ett vrålskrik som säkert hördes långt bortom vår båt.

Ja vi länsade eller gled sakta hemåt, gång på gång guppande som en ryttare på en wildbull. Ovanan hos mig/oss gjorde att vi inte känder hur det gick trögt lite sävligt när det egentligen borde gå av bara den. Bristen på vind, bristen på fart gjorde att vi startade "ole" som tog oss in i den trygga hamnen. Bland många som passerade oss fanns denna vackra skuta fylld med ungar i nätet i fören. Såg trevligt ut den saken är klar. Borde nog ha ett ordentligt bogspröt på S/y submissive också, eller varför inte ett peke.

-Johnny, det är vatten inne på durken i ruffen!!!!!
-Va, det kan det inte vara!!

Följdaktligen reser jag mig, klättrar ner i ruffen bara för att med egna ögon se hur det mycket riktigt är fuktigt på durken. När jag så lyfter ena durken uppenbarar sig halva Mälaren som uppenbarligen tjuvåkt i kölsvinet på vår båt!!

-Fan också! Snabbt startar jag pumpen, som börjar sitt lugnande surrande. Vattennivån började sakta med säkert sjunka, men jag insåg att det tröga beteendet som varit berodde till stor del på extra vikten i form av Mälaren i kölsvinet.

Jag insåg nu också att jag skulle ha kopplat in slangsystemet till sina genomföringar inte låtit bli. Som det nu var hade vågsvall från andra båtar fört vatten in i självlänsen och vidare rakt in i kölsvinet. Ju mer vatten, ju lägre låg vi för att till slut ha en öppen vattenport in i skrovet från vår självläns!! Idioter lär sig nog till slut (mao även jag).

Med vattnet återbördat till riktiga Mälaren var vi i alla fall på det klara över morgondagens

arbeten på vår lilla s/y submissive.

Slangarna skall monteras, så det så!!

tack o hej önskar LL & MJ

fest o segling

Ja må han leva...... ja det var för mig som hon sjöng denna dag 19 maj. Mao min alldeles egen fölsedag. Tårtan var klar med hallon på toppen, dock brukar undertecknad inte vara speciellt sugen på dylika bakverk till frukost, inte ens på fölsedan. Dagen till ära hade jag hissat ett flaggspel i riggen på vår svarta dam. Jösses vad hon var fin!

När jag senare kom hem från RBK o jobb saknades en fjärdedel av tårtan! Damerna i familjen hade uppenbart blivit sugna på bakverket.

Fortsättningen på fölsedagen var helt perfekt, vi drog till RBK och grillade. Mat i massor och självfallet också tårtan. Andra lät sig också smaka.

"s/y submissive" börjar nu äntligen anta den form som hon ska ha, visst skall allt lackas också men som sagt pusselbitarna börjar komma på plats. Stora delar av elsystemet är på plats.

Gårdagen blev lugn med mera båtjobb som avslutades med skaldjursröra och mackor till middag, laxpate fanns också med på menyn men uppskattades inte av Captain. Ja just, jag hann med lite jobb på en Jagga som behöver mer omvårdnad än ägaren har råd och möjlighet att ge den.

21 maj.

Växlande molnighet o sol när vi ankom RBK med sill o ägg till lunch. Denna avnjöts ute i det fria naturligtvis. Efter lunch lossade vi snörena till "s/y submissive" och drog ut på böljan blå. Först gick färden in mot stadshuset där vi vände för att så kryssa hela vägen ut förbi Västerbron och nästa bro-jäkel som jag inte vet vad den heter. Långholmen passerades självfallet. Vi fick båda en rejäl dos av kryssande, skota hem, lossa skot, falla av. För att inte glömma vårt idoga sökande efter vind. Just denna dag verkade vinden ha rest till någon annan gudsförgäten håla på vår jord.

När vi slutligen vände kunde vi för extremt svag vind länsa tillbaka under broarna, vidare in i RBK´s marina. En tur hem efter grillmat gjorde att vi avnjöt ännu en sen middag vid grillen.

Planerna för helgen innefattar nu att på lördag segla till Birka-Björkö. Återstår att se om detta blir en realitet.

Detta var en början på vår Underbara HELG!!

Snart

Captain befinner sig på jobb-konterans varför jag ensam befinner mig vid båten. Vid kvällning ankommer vännen Anders för att hjälpa till med att resa mast o rigg. Ytterliger hjälp fås av två av klubbens yngre medlemmar. Med inte allt för stor möda kommer masten o riggen på plats. Det börjar bli sent varför jag med avsikt att parkera XJS´n under tak kör till garaget som jag för närvarande inte har en fungerande nyckel(plastkort). Jag väntar så i nära en timma i hopp om att någon annan parkerings-innehavare skall komma och därmed öppna portarna för mig. Detta sker inte varför jag startar och kör tillbaka till båtklubben där jag gör vad jag kan för att fixa värme i form av plädar.

Natten blir kall! Inte mycket sova heller den saken är klar. Vid 5-tiden på morgonen ger jag upp, fixar kaffe och drar igång med lite av de arbetens som måste göras. Sugen på att komma ut under segel drar jag med hjälp av fötterna iväg till Siewert`s för inköp av bultar till skotskenorna. Efter inköp av 60 st M6 skruv med tillhörande muttrar går jag tillbaka och skyndar mig att montera skotskenorna.

Det hann bli eftermiddag när jag startade "Ole" och tog riktning på Västerbron. När denna var passerad drog jag upp focken o storseglet. Justerade lite innan jag lät vinden fånga seglen och få båten att skjuta fart. Var nu iväg mot land varför jag fick ändra kurs och därmed segelsättning. Hon seglade bra, men jag var fortfarande nervig till max och testade mig fram. Skulle jag åter finna mina i över 30 år vilande seglingskunskaper?

Jag tvingades slå ytterligare ett par gånger. Självklart händer det som inte får ske, tappar för ett ögonblick kontrollen, bommen slår över i en kastvind och träffar mig stenhårt i huvudet. Jag tappar balansen, min favvo-Jagga-keps går över bord och seglar iväg snabbt bort från båten. Återfår balansen och till slut även kontrollen, bestämmer mig för att segla tillbaka.

Efter ett par försök att kryssa tillbaka fram till och passera Västerbron gav jag så upp. Det fick liksom räcka med felsteg för dagen. Tog ned seglen och startade så åter vår trogna "Ole" för att lugnt och fint stäva tillbaka till den lugna klubbhamnen.

Framme och förtöjd återstod att röja i röran som uppstått inne i ruffen. Hade ju liksom glömt att säkra allt löst därinne varför saker och ting låg i en salig röra. Kvällen kom och jag blev inbjuden till Mats med sambo ombord på hans fina STORA båt där det bjöds vin och ostbågar och en massa båtsnack-ljug. Som avslutning på aftonen bjöd en annan klubbmedlem Anders på en fantastiskt god riktig Rom. Jag var med andra ord inte helt nykter när jag med hjälp av ännu en extra filt kröp i koj för natten.

Natten blev aningen bättre om än ändå kass sömnmässigt. Men vad gjorde detta när Captain anlände strax före 10. Det blev ett hjärtligt o kärleksfullt möte som någon timma senare gjorde att vi tog ut "henne" på seglats. Captain styrde henne fint medan jag agerade styrman, matros o jungman. Vi seglade iväg in mot Stadshuset men vände och seglade under Västerbron och vidare. Vinden var perfekt och vi kunde njuta av vår lilla segeltur. På återfärden kryssade vi tillsammans med ett par andra båtar upp mot Västerbron, men liksom våra kollegor lyckades ingen av oss passera denna under segel.

Trist nog kom inte kameran fram för att föreviga vår första riktiga seglats tillsammans. Mede stor säkerhet var vi båda allt för upptagna av att segla vår fina båt.

"Ole" kom åter till pass med sin lugna gång. Vi var på plats vid bryggan. Kvällen tillbringades hemma med Melodifestivalen på TV. Fan varför fick Malena så dåligt med poäng, är det enbart puckon som röstar. Vi tyckte båda att den svenska låten var kanonbra och värd en betydligt bättre placering.

17 MAJ / Söndag och nästan ingen vind alls. Medan jag jobbade med olika saker på båten passade Captain på att ligga och sola (läs sova då o då). Skönt hade vi det i alla fall, så där skönt som det nästan är skatt på. Båtens elsystem går från klarhet till klarhet eller snarare ljuspunkt till ljuspunkt. Ett par hål som tidigare haft en funktion sattes igen och ska bli hållare för glas eller burkar. En skön dag i alla fall som avslutas hemma. Norge vann!!!

hej-hopp

D-DAY!!

I arla morgonstund startade vi så dagen från staden. Med oss följde vännen Anders som lovat att assisterapå alla sätt och vis. Framme på Värmdö var det så äntligen dags att sjösätta vilket började med en smula strul och brist på organisation men i slutändan fick sin lösning. Med hjälp av ett tjugotal medhjälpare var "s/y submissive" sjösatt strax före 11,ooför första gången på troligen mer än 4 år.

"ole" var provstartad och skulle vad jag kunde se inte ge oss några problem. Snart var hon lastad med alla saker o material från Värmdö, "captain o undertecknad släppte förtöjningarna och vi var på väg på vår jungfruseglats med motor.

Längs hela hennes överbyggnad låg masten surrad tillsammans med regnväderskadade dynor. Solen gjorde vad den kunde för att bryta sig loss från molntäcket. Flaggan var hissad.

Strax efter vi avlöpt från hamnen på Värmdö infann sig vårt första problem i form av en navigeringsfadäs. Det sund där vi ämnade passera innefattade en gångbro mindre än 1 meter ovan vattenytan, vilket gjorde att vi fick vända och runda hela Storholmen.

Snart var vi på rätt kurs och befann oss i någon form av kanal, till fullo avnjöt vi landskapet och alla gamla fina hus längs vår rutt.

Fadäs nummer två på vår jungfru resa infann sig i form av ett smalt kanalavsnitt, en sightseeing båt som istället för att med tampar angöra en brygga gjorde sitt för att köra upp på densamma. Detta lyckades dock ej, men likväl lämnade båten enbart ca 2-3 meter utrymme att passera på bakom dess akter där dess propellrar skapade en kraftig ström. En mötande motorbåt valde att öka farten markant för att kunna passera, men med lille "ole" hade vi ej de extra kraftresurserna trist nog. Detta fick till följd att vår båt togs med av propellrarnas ström och var mycket nära att placera vår båt på grund!

Duggregnet avlöstes av sol som avlsötes av lite mera regn och sol. I det hela fint väder och vi kom på oss själva med att inse hur underbart det var. Strax utanför Valdemarsudde mötte vi "M/S Cindy-Fuckin-Rella" och fick i samma ögonblick bensinstopp på våran "ole". Vi kom med andra ord på avdrift en smula medan mera soppa fylldes i tanken och resan kunder återupptas.

Nu fick vi styra in emot Danvikstull där vi slussade, en nyhet för "captain" och en anitklimax för udnertecknad då jag trodde det var en i mina ögon riktig sluss. Nu visade det sig att vattennivå skillnaden bara var en knapp meter. "captain" skötte i alla fall tamparna (läs snörena) perfekt och höll även i ordning på "putt-ifrån-korvarna".

Resan gick emot sitt slut, vi rundade Långholmen och passerade in under Västerbron för att sedan hålla till babord och låta "s/y submissive" glida in i hamnen hos Rålambshovs båtklubb där Mats stod glad i hågen och vinkade samt anvisade vår nya hemma hamn.

Massor arbeten återstår, mast och rigg skall monteras innan nästa seglats genomförs.

Så blev det måndagen den 11 maj. Jobbade en stund - ja det gjorde självfallet "captain" Lise-Lott också men under eftermiddagen var det dags för några timmars jobb på båten. Vi hann med lite fölsedags shopping också.


Väl hemkomna fann jag lilla "Streckan" liggande orörlig vid dörren till vårt sovrum. Efter en lång tids sjukdom hade hon gett upp. Vårt planerade besök till djursjukhuset var därmed slutgiltigt inställt. Kvar har vi nu tre rara kattungar och "Empress Doris".

Senare på kvällen körde vi med "Streckan" i en skokartong iväg i riktning mot Kaknästornet där det enligt uppgift skulle finnas en djurkyrkogård. Denna fann vi in trots idogt letande, men vår lilla "streckan" fick sin sista vila vid sidan av en stor ek. En bokpinne med hennes namn hade fixats av min rara LL. Gråten satt i halsen och kom självfallet ut. I tankarna var den lilla goa katt som ofta somnade liggande tvärs över halsen på både mig och LL.

hej alla läsare.

D-day närmar sig

Ja vad annat kan man kalla det. Under gårdagen kände jag stressen formligen våldföra sig på mig medan jag gjorde vad som stod i min makt att göra för att s/y submissive skulle bli färdig för sjösättning. Relingslisten på babordsidan monterades trots att jag inte hade de riktiga skruvarna. (får byta ut dem senare). När "captain" sedan ringde for fan i mig och den återstående listen på styrbordsidan var snart på plats.

Skulle "Ole Trollslända" starta? tja det lät jag bero till morgondagen. Timmarna på Värmdö rann bort som sanden i ett timglas.

Lördagen började med grått trist väder, vi kom iväg senare än vi tänkt med var snart på plats vid båten.

Självfallet har regnet under natten trängt in i båten varvid en del saker simmade i vatten. Fram med trasor med andra ord. Ett läckage upptäcktes vid loggen där det droppade vatten. Innebärande att det fanns rejält med vatten i kölsvinet. Länspumpen fick därvid slutmonteras med slang som mynnade ut i akterspegeln samt elen till denna kopplas in provisoriskt. Eureka med ens pumpades vatten ut ur båten. Loggen demonerades och tätades med silikon i massor innan den återmonterades.

Mitt jobb var att se om jag kunde få de speciella lyftdonen på plats under kölen, samt sätta nya stöttor. Allt detta tog sin början medan "captain" mest hade det trist och frös om sina strumplösa fötter inom sig ångrande valet att ej ta på strumpor denna arla morgon. Ett besök på Jula senare ett på Rusta avhjälpte hennes frusna fötter och humöret steg avsevärt med hjälp av dessa samt av att solen välsignade oss med sin närvaro. Nya lanternor fanns också på shoppinglistan och motnerades på pulpiten.

Dessas lyskraft kunde dock ej kontrolleras då "hon" ännu är i total avsaknad av elsystem.

Vid halv fyra tiden fick vi besök av goda vänner, som lovat att assistera. Detta skedde varvid båten slutligen var på plats på lyftmojarna. Motorn startades upp och visade vissa minemala problem i bränsleläckage som dock skall avhjälpas under morgondagen med hjälp av ny slangklämma.

När vi så lämnade s/y submissive för dagen hade hon packats med allt material som tidigare funnits lagrat ute under båten. Teak och mahogony-lister i massor att montera under sommaren. Ruffen ser därför i ögonblicket ut som ett formidabelt infreno mixat med brädgård och förråd.

Återstår att hålla tummarna för att sjösättningen går som smort under morgondagen. Vännen Anders har dessutom printat ut alla tänkbara kartor från Hitta.se som kan vara bra komplement till den stora bunten sjökort vi inbillar oss kan vara bra vid transporten per motor till Västerbron och Rålambshovs Båtklubb, där hon ska få vila under ett par veckor.

Har jag nu lyckats förverkliga en av mina drömmar och dessutom lyckats med konstycket att dela denna dröm med Quinnan i mitt liv. Då faller man ganska lätt in i kommande drömmerier. Skulle jag möjligen ha kompetens nog att renovera ytterligare en båt? Tanken svindlar en smula speciellt med vetskapen att en av de båtar som ritats av farfar och byggts av densamme på varvet i Sundsandvik bara ligger där på land och väntar på någon som vill renovera henne.

En av mina kära kusiner Marie ärvde en Vindö-kryssare som legat på land en mängd år, kan det vara så att denna Vindö båt går att renovera över huvud taget. Svaret på denna fråga lär jag få under sommaren då både kusinen och båten skall besökas.

I morgon SJÖSÄTTNING av "s/y submissive"