s/y brisa - yamaha

Dags att kryssa med goda vänner till Helsinki. Eftersom jag aldrig varit i detta grannlands huvudstad såg jag självfallet fram emot detta. Ja det gjorde Lise-Lott självfallet också. Efter en längre tids mailande med "Tompa" of Helsinki blev det slutligen bestämt att denne man skulle överta vår Västbris. S/Y Brisa skulle byta inte enbart hemmahamn utan också hemmaland. Med andra ord skulle hon i fortsättningen segla under finsk flagga.

Så där steg vi av Ketchuplines färja Gabriella i Helsinki och på kajen stod en taxi och väntade oss. Bakom ratten återfanns Tompa! Som omedelbart körde oss till sin hemadress där vi fick beskåda bytesobjektet.

EN Motorcykel av märke Yamaha FJ1200. Cykeln var blank och svart som natten, dessutom verkade den fungera nästan perfekt med endast mindre reparationer i antågande.

Efter några timmars flanerande i Helsinki, med uppehåll för fika och besök i ett flertal butiker var det så dags för mig att åter möta denne Tompa. Han hade lovat att leverera motorcykeln vid färjan så vi kunde ta med den hem.

På utsatt klockslag dök han så upp och drog sin sista repa på hojen innan det var dags för mig att ta över och köra in i kön till färjan. Regnet och kylan tillhörde otrevligheterna men till slut var vi båda ombord.

Kvällen ägnades ombord på färjan till god mat och dans innan det var dags att koja. Med morgonen kom så återkomsten till Sthlm. I god tid gick jag ner till bildäck bara för att finna att Yamman inte alls ville starta. Batteriet var TOMT. Dessutom hade kopplingen lagt av.

Startkablar löste det ena av dessa problem medan det andra skapade större problem som dock slutligen löste sig. Fick lite knuffhjälp och sedan var jag på rull med den stora motorcykeln. redan vi första stoppljuset(rött) infann sig problem som löste genom att jag helt sonika negligerade detta och försiktigt körde emot rött.

Resten av resan genom staden gick smärtfritt och på grön zon fram till att cykeln parkerades utanför vårt hus.

slutet gott allting gott. Inom ett par veckor lär så Tompa dyka upp och med egna ögon se vad han fått som inbyte på sin fina motorcykel. Det är bara för mig att hoppas att han blir lika nöjd som jag är....

Till våren räknar jag dock med att kunna sälja hojen som är allt för dyrbar och stor för att passa undertecknad.

poff

"Höst-kyla-depressioner-vinter-kallt-fy"

Så var det åter dags för några rader svammel om våra båtar och s/y submissive i huvudsak.

Förra helgen var det så dags, tidigt på morgonen dagen före anlände undertecknad ensam till RBK´s eminenta hamn. En hamn som redan decimerats på ett stort antal båtar. Dimman låg som ett megatjockt duntäcke över fjärden, däcket och sittbrunnens teak durkar var fuktiga. En koll i Ole´s tankar påvisade viss brist på bränsle, varvid jag med dunk i handen tog mig till Preem macken. Denna mack ståtar med vad jag som koffein-addict anser vara ett underbart gott kaffe.

Just denna dag fick de förutom den obligatoriska kaffemuggen (med kaffe) också sälja ett par liter bensin. Väl tillbaka vid båten hade dimman lättat avsevärt. Tanken fylldes och Ole startade lydigt på andra rycket.

Vattnet låg som en spegel och det var kallt som fan när vi stävade ut från sommarens trygga hamn på väg mot det okända. Denna arla morgon var jag och s/y submissive nästan ensamma på sjön. En motorbåt kom med hög fart emot mig och skapade en mängd onödigt stora vågor, vi var ju ensamma så han hade kunna gira ett par grader alt sänkt farten en smula.

En ketchriggad seglebåt på omkring 35ft sen var det slut på sjöfararna denna morgon.

Anlände så till Ulvsunda och lade till vid bryggan. Nu var det mast och rigg som skulle monteras ned innan morgondagens upptagning.

Fick aktiv hjälp av en skånsk seglarkollega vilket gjorde det hela enkelt och smärtfritt.

De ligger där sida vid sida som om det var en kyrkogård, ytterst deprimerande i mina ögon. Samtidigt har båtupptagningen denna höst inneburit mera jobb för undertecknad. Lasse var som väntat först på plan med sin Nimbus som åter fick ett axelbrott samt behövde konserveras inför vinterns fasor.

En negligerad Brunette ska få viss omvårdnad efter en liten diskussion med dess Kapten.

Ja så dök då ytterligare en båt i vårt rederi, som tycks växa så det knakar. Avsikten var att på sikt finna en "dinge" (mindre roddbåt lämplig att ta sig ut till bojliggande segelbåt).

Hmm nu blev det inte riktigt så, istället kunde jag efter att ha assisterat en Cheva ägare inkassera en mycket liten sportbåt gjorde förutombordare modell 20-40 hkr. Kanske kan den funka som dinge, vem vet innan vi testat.

Hade redan tidigare kollat just den båten, och fallit på designen av ratten. Den är bara så cult-cool. Återstår att se vad som gömmer sig för underliga båtkvaliteter under all skit och smuts.

mer om denna lilla båt kommer.

I morgon ska vi ut på Oceanen och segla till fjärran land på en kryssning. Suomi skall visst landet heta, vad nu detta kan innebära. Har hört talas om att det ska handla om Vodka, Knivar och....

back to the future, eller tvärt om

"Capatin MATS"- "s/y macelina" fick lämna trygga bryggan och känna av böljorna o vinden (den senare var det inte mycket bevänt med dock) under en kort segeltur denna sommar.

"s/y submissive" ligger stilla vid bryggan. Det tycks som om ingen brytt sig om henne på evigheter och nu är hösten i antågande. Något som blev tydligt i och med att klubben anmodade sina medlemmar att sluta upp kring städdagen på varvet. En mängd RBK-medlemmar fanns på plats och röjde upp planen efter bästa förmåga. Mängder av skrämp slängdes i en kontainer men samtidigt var det lite av Martin Ljungs sång/monolog. citat: en del var prima virke, det lade jag för mig.

Med andra ord dök sakleteraren upp i flera av oss, undertecknad inräknad som plötsligt fann sig vara ägare till en rejäl grind i galvaniserat stål. Annan medlem lade beslag på ett tvättråg! I mitt fall innebar detta lån av Kenneth´s båtkärra för vidare transport av grinden till Söbben/Orust där den ska monteras upp under kommande sommar.

RBK´s medlemmar i full färd att städa varvsområdet, tja eller stå i fika kö.

Höll just på att glömma den låda som Janne så vänligt upplyste undertecknad om. En trälåda med namnet "MY" målad på ovansidan. Tidigare medlemen Kosty Hallquist hade tillverkat denna och fyllt den med saker som han använde till sin båt "S/Y MY" en Amigo 23,a. Nu kunde den i min ägo fortsätta sitt liv som pryllåda till just en Amigo-båt.

I lådan åerfanns väl inoljade stödplattor till en ställning, målarburkar, penslar, oljekanna och lite annat smått och gott. Allt i en perfekt ordning. Önskar att prylarna kunde berätta vad som skett genom åren. Alldeles säkert finns det en och annan skröna. Tack!

Måste lägga in bilden från en solig dag på RBK´s ljugar-veranda/ponton.

I RBK´s hamn har redan flera av "s/y submissives" grannar flyttat till sitt vinterhotell vid Ulvsunda. Solen skiner men vinden är inte längre så där härligt varm och skön. Ska hon ännu en gång denna säsong få glida ut på öppet vatten och känna hur seglen fylls av vinden.

Ibland går tidenf fort och bromsarna tycks saknas, efter en trög start ökade farten betydligt vilket gjorde att vi för en dryg vecka sedan fann oss vara innehavare av ett alldeles eget litet paradis. Placerat omkring 200 meter från en vacker vik på Orust. Något som stört våra för den gångna sommaren planerade segelturer men även förändrat kommande utflykter med vår Amigo.

"paradiset" mao Söbben!!

Inför kommande sommar har vi därför tänkt att "s/y submissive" ska få en ny hemmahamn, endast 2 km från den plats där hon och hennes systrar föddes på Carl Anderssons ritbord. Där i viken ska hon kunna finna vila vid en boj som skall vara hennes nya hemmahamn.

I och med detta kommer en om inte långsegling så i alla fall en "kort" långsegling att äga rum under försommaren 2010, då hon skall seglas från RBK´s trygga hamn vidare ner längs kusten för att fortsätta upp till Orust. En segling som troligen kommer ta ett par veckor i anspråk. Men självfallet kommer bli intressanta.

Vår senaste vecka har inneburit en massa trädgårdsarbete just på Söbben, en del av det för att vi ska kunna lägga upp vår Vindö 28 i trädgården. För närvarande finnes ett antal kubikmeter ved lagrad just där Vindön skall placeras, denna ska därför flyttas till ett av fastighetens övriga vedförråd (3 st).

Även hon fick ett besök där hela sorgligheten (Vindön) kollades av lite mera noggrannt denna gång. Klart står att övre borden på båda sidor behöver bytas ut, akterdäcket har klara likheter med ett vått läskpapper eller varför inte toapapper(mjukt ruttet). Sittbrunnsluckorna lämnar mycket att önska, men i övrigt tycker i alla fall jag att det inte ser så allvarligt ut. Jo just det masten i trä tycks ha gått hädan där den legat lagrad på Vindö-marin. Trist men ett faktum som gör att en ny mast och rigg måste anskaffas.

Under vår västkusttur hann vi även göra ett besök i Göteborgs skärgård och därmed sagt Öckerö-Hönö. Det var ju här som Amgiobåtarna byggdes av min far. Där det huvudsakliga varvet en gång låg, finns numera ett kurscentrum ägt av Missionsförbundet. Ja de har faktiskt haft den goda smaken att även ha en gästhamn där. Alla de gamla varvsbyggnaderna revs för länge sedan.

Min fars verksamhet flyttade så till Hönö-Röd. Skylten hängdes upp. På detta gamla varv byggdes troligen inga eller ett fåtal Amigo båtar, men här byggdes istället ett antal mindre fiskebåtar kallade "Arksund 30-31-32" . Hur många av dessa båtar som byggdes har jag dock ännu ingen aning om, efterforskningarna fortsätter dock.

Vid pappas död såldes verksamheten till en av hans gubbar som dock för en tid sedan sålde magasinet vidare. Skylten hängde dock kvar vid vårt besök, och efter samtal med nuvarande ägaren stod det klart att jag skulle få överta denna gamla skylt som ett kalla det sista minne av min far.

"mer bloggande på Grodhavet"

21 aug

Ja så var det fredag och till denna dag hade SMHI lovat underbart soligt väder. Nu är det defenetivt så att någon av oss snabbast möjligt borde skrota denna myndighet då de ALLTID berättar om vädret som inte ska bli verklighet utan någon helt annan skröna. Hur vi än tittade ut genom vårt lägehetsfönster såg vi inte annat än trist grått regnigt väder så långt ögat nu nådde över hustaken. Efter ett besök hos vår båt vid Rålis beslöt vi att stanna hemma och sura över den uteblivna fina helgen.

Med lördagen kom just det väder SMHI inte lovat oss, grått, regn o trist i största allmänhet. Värmeböljan visade sig vad jag förstod bestå i bränder utanför Athen i Grekland och hade föga med Stockholms skärgård o Grodhavet att göra. Sent omsider dök dock solen upp och vi skyndade oss ner till Rålis.

Snart hade vi lossat tamparna och var på väg ut på Grodhavet s/y submissive´s för riktades mot Jungfruholmen. Vårt senaste besök hos Göta Segelsällskap hade gett mersmak så detta blev vårt etappmål.

// Göta Segel Sällskap - ståtar med fin klubbhus vägg där till och med en halvnaken dam har sin plats//

Väl anlända höll solen på att gå ner som Kapten på skutan beställdes middag. Det blev en kulinarisk smakupplevelse bestående av "Sweet patatoes and genuine Swedish meatballs" till denna supe serverades vitt vin.

Snart hade vi intagit kojerna ombord, men hade en smula svårt att somna då temperaturen inne i vår ruff inte var riktigt angenäm. slutligen övertog dock tröttheten. poff....

Vi hade somnat i förhoppningen att söndagen skulle bli vacker och det blev den! s/y submissive styrde åter ut på Grodhavet nu i en annan rutt än den vi oftast tagit, vi styrde mot RBKs varv vid Ulvsunda och fick därmed chansen att se en ny del av Grodhavet.

Stenkajen från anno datsumal, fritidsbåthamnar, varvsområden blandade med natur av det yviga slaget och i bakgrunden dessa förbannade HÖGHUS. Tja kontrasterna var stora och vidare analys av detta sceneri går utanpå mitt förstånd.

// flytande vrak utan motor av okänt fabrikat//

Dags för ännu en kulinarisk smakupplevelse i form av "Sweet potatoes and fish-balls" serverat med det vita vinet som fanns kvar i Låddan! Mumma den saken e klar där vi låg vid stenkajen och beundrade utsikten omkring oss. Allt från lyxbåtar till flytande vrak fanns att betrakta, ja och så de där jäkla höghusen förståss.

// eftermaten paus vid stenkaj//

Vi lade sålunda mätta och belåtna ut från kaj och styrde fören hemåt, bara för att efter en timmas seglats väckas av en ilsken telefonsignal.

Hjälp vi har fått bensinstopp innan Västerbron på väg hem, sa Brittmarie o Björn. Redan när jag såg deras namn på min telefondisplay befarade jag att något gått sönder på deras båt. Men så var inte fallet. För att komma fram fortare startades därför vår trogne "OLE" och snart var vi framme vid de nödställda och kunde förse dem med det dyrbara svråfunna bränslet till som skulle få deras båt att ta dem till vår trygga hemmahamn.

Strax efter inkom även vi, bara för att se en Kapten Mats skynda över bryggorna. Akter om oss låg ett grått täcke på himlen. Hmmm. Ett par timmar senare återsåg vi Kapten Mats och hans besättning då de lagt till vid bryggan.

// Kapten Mats stävar in mot kaj//

-Det började regna var hans kommentar!

För egen del hade vi planerat en liten kräftskiva vid Rålis men regnet fick oss att snabbt revidera denna planering och istället besluta om kräftskiva i hemmets lugna vrå.

En skön helg var slut trots SMHI´s blunder.

Vad de än lovat sken solen på måndagen, för vår del innebar det jobb. I mitt fall avhämtande av renoverad startmotor till en båtkund, besök hos Biltema på Värmdö ( enda Biltema jag hittar till i Sthlm med omnejd frånräknat den i Uppsala). Slutfasen på Aston mekandet gjordes och efter detta var det äntligen dags för besök på Rålis.

På vägen dit hämtades Liselott från hennes jobb. Ja just var en snabbis hos "Trassel och Tråg" eller hmmm Tackel & Tåg på Skeppsholmen där en beg länspump shoppades. På plats i vår båt visade sig självfallet denna pump ha gett upp livet för år sedan. Istället tog jag itu med Brittmaries båt igen och inte att förglömma en rejäl titt på Lasses bolmande Ebersprächer. den bolmade när jag lämnade båten också.

Så bar det av hemåt med diverse "umligtung" en av dem till Djurgården där startmotorn avlämnades till Herr Erik, för aftonen klädd i bomullspyjamas av tidigt snitt, men ändock leende. Vår hemresa fortsatte så ut till Segelsällskapet Vikings varvsområde.

-Se där ligger en Amigo 23a!!! Förvåningen blandad med glädje var total. Där låg en vinröd A23 till synes övergiven. Självfallet gjorde min nyfikenhet att jag olovandes tog mig ombord för att kika på "orginalgardinerna" men också för att finna ett svar på vem ägaren var. Båda dessa genomfördes och en stund senare hade jag glädjen att prata med Gunnar som varit medlem i detta segelsällskap sedan 1961. Nu hade han pga av sjukdom inte kunna sätta båten i sjön denna sommar och hans son visade inga tecken på att vilja segla henne. Lovade i alla fall att se till henne under kommande vecka. Mer om denna Amigo 23 och hennes ägare som nu var 74 och hade seglat sedan han var barn kommer med stor säkerhet i denna blogg.

//Amigo 23-323 (mao en av de sista 50 som byggdes)//

Nu som Bert- tack och hej leverpastej...

vi seglar till Birka! vi seglar till Birka!

Innan följande ägde rum hade vi besök av "captains" dotter, som visade på stor uppfinnings-rikedom i fråga om "fiskmås-skydd"

Ja så var det dags för vårt tredje, eller var det möjligen fjärde försök att segla till Birka. Denna stad - plats från Vikingatiden som sägs vara så fantastisk och under denna tid den största i hela Europa! Denna gång bestämde vi oss för att starta tidigt från vår hemmahamn.

Begreppet tidigt går dock att disskutera då vi släppte tamparna till vår bryggplats strax efter lunch och begav oss iväg in i Grodhavet. Solen trängde genom molnen och gav oss tillsammans med en frisk vind perfekt seglingsväder, vår "ole" skulle inte behöva komma i bruk i allt för hög omfattning.

Så vi seglade med vinden i perfekta krysslag, vi seglade och seglade. Passerade en mängd fina "jag vill ha hus" längs stränderna. Utsikten från vår båt var som vanligt fantastisk. Vi passerade andra båtar ( men inte många) vi blev passerade av både motor och andra segelbåtar. (Satans fartdårar!).

Vinden tilltog och avtog som brukligt på Grodhavet. När vi så blev omseglade av en nästan stilla liggande IF var måttet rågat ansåg jag. (Båten ifråga återfanns senare ink skeppskatt på Birka). Vilket fick till följd att jag gick fram på däck, lossade focken och satte vår genua på plats. "captain" fick i nästa sekund panik då vinden återvände och slet tag i seglen på ett oväntat och kraftigt sätt.

Genuan togs ner snabbare än den kommit på plats, focken upp och vinden avtog åter! Som genom ett smärre mirakel seglade vi nu vidare i god vind mot Björkö - Birka utan vidare missöden.

"captain" har kommit över problemen med att tända gasolköket varför vi fick en god middag med köttbullar o potatis. Det e fanken vad maten smakar bra till sjöss, till och med burkmat får en kulinarisk prägel.

Efter 9 timmars segling lade vi så till i Birkas Gästhamn bland ett 20-tal andra flytetyg. Det var kväll, ett mindre regnväder och kalla vindar hade också besökt oss varför vi kände oss lite frusna när vi tog en första promenad på ön.

Dags att krypa till kojs. Vinden var fortfarande god vilket fick vår båt att guppa upp och ned på böljorna som en liten kork.

P1 gav oss chansen (som vi tog) att lyssna på Morgan Allings sommarprogram i repris. En riktig Radio-höjdare som gav oss inblick i dennes klart intressanta liv ur olika perspektiv. Tack Morgan!

Guppandet gjorde att ett knirkande-gnällande ljud uppstod som gjorde det svårt för oss (trots att vi nu var ordentligt trötta) att somna.

Det blev morgon på Birka, frukosten av njöts i sittbrunnen på vår båt med gästande andhonor. Underligt egentligen - först fanns där bara en enda men när frukosten var till ända fanns där 5-6 hungriga änder simmande runt vår båt. Har de ett hemligt språk där de ropar ut -Kom det finns mat här!

Vid 11-tiden ankom passagerarbåten och därmed kunde vi följa med på en sightseeing. En klart kunnig och underhållande guide visade oss runt bland gravkullar, utgrävningar och annat på Birka. Berättade och påstod att Vikingarna minsann inte alls haft hjälmar med stora horn på. Var han nu fått detta från?!

En fika på restaurangen innan vi lossade tamparna och lättade ankar( drog upp draggen) för resan hem. En resa som jag ansåg borde gå ganska snabbt.

Vid 1-tiden var vi på väg och så snart vi rundat Björkö kunde vi länsa med god vind hemåt. Vid flera tillfällen tror jag vi var uppe i den fantastiska farten av 6-7 knop. Genuan var uppe och segling kändes verkligen underbar. "captain" fixade Fiskbullar, Potatis o Äggsås i byssan som visade sig vara helt i klass med föregående dags middag. Solen visade sig inte riktigt lika ihärdigt som under lördagen, men "captain" passade ändå på att sola en stund i mer passande klädsel.

Jag kan med visst fog säga att genom denna Birka seglats blev vår fina Amigo 23- s/y submissive invigd på riktigt. "captain" fann stor glädje i att anta sin Riktiga roll i vårt liv.

Efter en 6 timmar lång segling knöt vi så fast snörena till vår båt vid Rålis trygga brygga. På parkeringen väntade vår "nyss-shoppade "Jeep Cherokee" nu efter tre dagars jobb reparerad. Vid inköpet kokade den vilt, men tog sig ändå från Märsta till Östermalm. Nu stod den där och väntade med ny toppackning. (tack för hjälpen - Anders). Ett nytt mindre vattenläckage upptäcktes dock under hemresan, något som står på kommande veckans "att fixa lista".

"captain" somnade under tiden dessa rader präntades totalt uttröttad.

Hej hopp.....

Vind i seglen

17 juli.

Morgonstress för resa till Kapellskär där "captains" dotter med väninna skulle avlämnas för vidare färd ut på Världshaven till Åland. Självfallet var vi sena vilket gjorde att de två unga damerna i det sk baksätet på S´n fick uppleva FULL STORM på resan dit. Fram kom vi i alla fall och återresan företogs på det äldre vägnätet. Vi fann färjan till Ljusterö och passade på att utforska denna ö, dess sevärdheter samt ett båtvarv där innehavaren gav oss en sight seeingtur bland ännu på land liggande flytetyg.

"captain" hann på en annan marina finna en gul Amigo 23a vid namn s/y Lisbeth. Vi styrde så vidare hemåt med avsikt att ta oss ut på böljorna för en mindre eller större segeltur.


Exklusiv vedhög modell Vindö-28

Sedan förra bloggen har vi kikat efter fler hus i Bohuslän (utan resultat) samt blivit ägare till en exklusiv brädhög i äkta Honduras-mahogny även kallad Vindö 28! Nu är det dock inte vilken Vindöbåt som helst utan nummer-1! Den båt som agerade plugg/form för kommande båtar med glasfiberskrov. Båten ärvdes av min kusin och har sedan befunnit sig på land, utsatt för väder och vind i dryga 10 år. Då hon slutligen insåg att hon var i total avsaknad av resurser att renovera båten blev den vår emot bortforslingskostnaden.

Min förhoppning är att hon inom 4-5 år skall kunna återbördas till sitt rätta element-havet.

Solsken över Rålis, en liten men ändock en vind lossade tamparna från vår trygga brygga. Med HmanKapten Mats o dam i Bryssel tog undertecknad saken i egna händer i brist på p-platser och parkerade "S´n" på en av de tre platser som reserverats för hamnpersonalen.

Vi seglar dit vinden för oss, efter att ha provianterat var vi så ute på böljorna. Mälaren skulle utforskas med hjälp av nyförskaffat sjökort över detta gigantiska Hav. "Grodhavet" var dagen och det fina vädret till ära fyllt av segel och motorbåtar.

Det senare har visat sig vara ett otyg som jag ej upplevet på västkusten. (kan dock förekomma även där nu för tiden).

Dagens snabbgående motorbåtar har en kombination av motorstyrka och skrovform som gör att de drar upp gigantiska svallvågor. Detta då de körs i ett fartregister mellan 5 o 20 knop. Under och över denna hastighet vållar de föga problem, men i den drar de upp sjö som får andra flytetyg att dansa på vågorna som små korkar. Svallet påminner om det som kan finnas ute på haven.

60-70 tals båtar har inte samma skrovform och skapar därför inte dessa problem på samma sätt. Så vi med korkbåtar får skylla oss själva.

Vi styrde i alla fall ut på "Grodhavet" och nöt i solen av den och "fair wind" som förde oss framåt kvällningen mot Jungfruholmarna. Ett SMS påtalade att vi parkerat fel, varför vi uppmanades att åtgärda detta snarast. Något som undertecknad lovade att göra. Det var ungefär nu som Norge med "Ole Evinrude" i täten förklarade krig emot undertecknad genom att inte starta, dessutom drog han av startsnöret. Ja faktum var att han agerat besynnerligt och illa under en stunds resa med motor.

Krigförande "Ole"

Ett samtal avslöjade att RBK-medlem Lasse fått haveri på sin Nimbus vid Furusund och nu hoppades på aktiv mekanikerassistans. Något som utlovades till samma stund vi återkom till hemmahamnen. Lasse hann dessutom snabbt ta tillbaka allt negtivt han sagt om Amigo 23 båtars segelegenskaper och förklart att det är Världens bästa segelbåt!

En nyvaknad "captain" vid Jungfruholmarna.

Lördag morgon, vaknar och kikar ut ur ruffen ser ett vackert Sverige-Vykort breda ut sig. "Ole" på bättre humör startar efter att ånyo dragit av ett startsnöre. Perfekt seglingsväder hela återfärden, marschade troligen 6 knop som bäst. I hemma hamn packade vi oss samman, flyttade bilen och körde hem. Bara för att där utanför huset finna Haveri-Lasse idogt väntande på mekaniker.

Verktygslådor packades in och snabb resa till Furusund. Undersökning visade på ett par avdragna bultar och efterforskningar i kölsvinet gjorde att ett flertal bra-att-ha delar hittades. Bland dem något som mest liknade ett stål till en färgskrapa. Så var dock ej fallet, detta föremål var en kil till den medbringare som skadats på propelleraxeln. Allt demonterades medan svetten flöt i floder, svordomar och djävulseder hördes. Ett par inskaffade bultar kapades med assistans av Furusunds gästhamns Hamnkapten- Tack.

Slutligen var reparationen utför och vi kunde packa samman efter en riktigt fin trevlig dag, där "captain" kunnat ägna flera timmar åt sin kära stickning. Undertecknads blivande goa tröja verkar ta sin slutgiltiga form nu efter mycket arbete. Fin blir den det har till och med undertecknad kunnat se.

"captain´s" semester är turligt nog inte till ända ännu varför nya segelturer planerats. Kanske lyckas vi denna sommar att segla till Birka vilket för oss låter väldigt lockande. Ett nytt besök på Jungfruholmarna och Göta Båtklubb som residerar där finns också på listan över trevliga strandhugg.