Dessförinnan hade en viss mängd vatten pumpats ur kölsvinet och den trogne lille "ole" startats upp utan problem. Med densamme "ole! tryggt puttrande i aktern begav jag mig så föröver och lossade förtöjningarna vid trygga bojen.
I samma ögonblick stannade "ole"! Fanskapet stendog och vägrade starta med lite vind och strömmen drev båten mot land! Lerbotten gjorde att resan slutade så snart kölen tog emot botten och vi med andra ord befanns vara på grund ca 10 meter från bryggan.
Lyckligt nog hade nu Elisabeth infunnit sig för att bevittna skådespelet och med hennes assistans och hennes eka lyckades vi knyta fast en tamp vid bryggan. Därmed kunde vi dra båten loss och lägga till med vatten under kölen vid densamma.
Nu vidtog en mängd startförsök som alla misslyckades. Ett större syskon till "ole" hämtades i Elisabeths bod och fick ta plats i aktern. Bara för att efter en stund tas av igen, då även denna "ole" vägrade starta!
I detta läge var mina krafter slut och jag insåg att det var dags för undertecknad att ge upp och ta en ordentlig paus. Min "ole" lastades in i bilen och vår båt befann sig nu liggande tryggt vid bryggan. Avsikten var nu att på hemmaplan fixa motorn och göra ett nytt seglats försök nästa dag.
Det blev inte riktigt som jag tänkt, dock. Istället bogserades vår båt med Elisabeths eka som bogserare tillbaka till trygga bojen. Ett nytt försök ska nu göras så snart jag hittar en lucka i almenackan...
poff
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar