Mer Höst

Dags för den årliga depressionen, hösten är här och med den båtupptagning på allvar. Redan har det gjorts ett par försök som misslyckats. Därav följer följande svepskäl:

1-det är kallt o regnigt

2-det blåser för mycket

3-motorn vägrar

4-jag har inte lust alls, vägrar acceptera höstens ankomst.

Troligen stämde alla in denna höst. Ja det blåste och regnade och efter mitt lilla fysiska dilemma fick jag order på att lugna ned mig. Grundkravet för att jag skulle kunna flytta båten var i princip att motorn funkade prickfritt om nu inte vinden och vattenståndet låg rätt. Vid förra försöket att ta ut båten på öppet vatten misslyckades jag ju kapitalt då motorn lade av och vägrade starta vilket fick till följd att jag med vår båt drev in mot land.

Höstvinden är oftast i fel riktning, där båten ligger för boj är det mycket nära till grunt vatten speciellt vid lågvatten. Det gällde således att förbereda denna lilla utfärd på böljan blå minutiöst. Således kontaktades kusinbarn Calle för gast-assistans och denne fick uttryckliga order som sig bör om vad han skulle göra.

Motorn "ole-3" tog hem och servades då den drabbats av ett idag ofta förekommande problem. Ett dilemma om består i att dagens 2-takts olja har svårt att blanda sig med dagens bensin! Oljan hamnar därför i klumpar flytande i soppan och om en av dessa klumpar når förgasaren blir det tvärstopp. Förgasaren måste rengöras! Jag börjar nu få en viss vana vid detta arbete men det är inget man med glädje pysslar med med motorn hängande p åakterspegeln. Ett motormekarrum iordningställdes därför i vårt pannrum med motorrigg.

Calles första uppgift var att ösa Taxi-Ekan från vatten innan Rodd-Taxi-Captain Elisaabeth infann sig och fraktade oss till båten där "ole-3" monterades i aktern på båten. Efter att Gast Calle pumpat läns kölsvinet startades så "ole-3" utan minsta problem. Tamparna till bojen lossades och med 4 knop gled vi ut på böljan den blå.

Höstvädret var nästan lite varmt, havet låg som en blank spegel scenariet omkring oss var möjligen lite i grånyans men ändå som väntat sagolikt vackert.

Ett par av havets pizza-kryssare drog upp ordentligt med sjögång när de passerade. Deras Captains doldes någonstans i deras inre skyddade av rufftak och dyrbara heltäckande kapell. (måste vara lite som att köra 4-hjulig pizzaracer). En julle tuffade förbi oss på insidan och vann lätt på oss genom att den kunde smita mellan där det var allt för grunt för oss.

Slutligen var vi framme och självklart väntade där faster Mariann med sin blå Skoda för att forsla oss tillbaka till min bil. Sommarens båt äventyr var därmed slut, nu återstår att drömma om kommande seglatser på Världshaven.

Till sommarvädret 2011 -tack

till Elisabeth o Rune för boj-plats - TACK.

till Vindö Caping o Marin - tack.

PS, appropå gramatiska felaktigheter i mina texter bör från undertecknad blogg-författares sida påpekas att detta ryms inom så kallade konstnärliga egenheter. DS.