"ole" startade vid första rycket i snöret och sen var det bara att puttra fram till kajkanten där stroppar lades under båten efter att masten lyfts av.
Bir för bit lyftes hon ur vattnet och avslöjade att den "fantastiska" bottenfärg som använts i våras, kanske lovade mer än den höll. Nåt kg baby blåmusslor hade bosatt sig på skrovets botten och lite annat smått och gott.
Nu låg s/y submissive åter på torra landbacken, på nära samma plats som hon hade förra vintern. Medan jag tömde henne på dynor, segel och annat bjäfs gick jag igenom vad som kommande vår faktiskt skulle vara nödvändigt att åtgärda. Vilket visade sig vara en hel del.
PÅ väg tillbaka till huset passade jag på att ta en titt på den övergivna Vindö 28an som finns en kilometer från vårt. har sedan två år tillbaka försökt få köpa henne, då första gången var hon i hyggligt skick, nu börjar efter två vintrar och ingen som helst täckning förfallet ta över totalt. Något som jag blir uppriktigt ledsen över. På mitten av 60-talet var denna båt en riktig Pärla bland segelbåtar på Västkusten. Snart kommer dock enbart ett fåtal beslag vara till nytta för någon och båten i övrigt kan agera vårbrasa.
Det känns verkligen beklämmande med alla dessa båtar som tycks övergivna av sina ägare. I ovanstående fall är det ett dödsbo som tror att båten är värd en förmögenhet. Men här på västkusten och troligen längs landets alla kuster kan man finna mängder av fina gamla träbåtar ja plastbåtar också som övergetts och därmed förfaller till ett skick där de knappast går att renovera.
En tendes inom gammelbåt världen tycks också vara en smitta som kommit från gammelbil världen. Där vi kan kalla honom Sven skaffat en gammal bil som han under en tid börjar renovera, för att sedan i brist på tid och kanske lust enbart låter stå uppställd. Allt med tanken att han ska renovera när han får tid.
På liknande sätt har jag funnit ett flertal sagolika båtar där renoveringen påbörjats för en mängd år sedan och sedan avstannat. Ofta är skadorna som ska åtgärdas ganska små, men som sagt jag har inte lust nu, jag ska fortsätta renovera sedan.
Tråkigt nog slutar det allt för ofta likt fallet med en gammal bekant till mig i Skåne. Han var samlare av gamla bilar, bodde i ett stort hus där han samlade en mängd bra att ha bildelar och annat. Vad man än var i behov av till sin gammelbil fanns hos denne man där du självfallet kunde köpa vad du sökte. Allt för tidigt avled denne man, varvid det ankom på dösboet att reda ut hans samlingar.
Samlingarna visade sig innehålla ett boningshus med två rymliga uthus proppfyllda med bildelar samt drygt 100 gammelbilar parkerade hos olika bekanta till honom i trakten. Dödsboet tänkte troligen att de hade ärvt en förmögenhet, men fick i slutändan betala dyrt för saneringen där de allra flesta bilarna och delar egentligen värda en förmögenhet gick til skrot.
Vad jag nu börjat se är att liknande börjat ske inom båtvärlden, hos de dom påbörjat renoveringen av en eller flera båtar och sedan av någon anledning stoppas projektet.
Att jag själv tillhör samma skrot och korn bevisas av min egen Vindö 28 som fortfarande ligger i det näramste orörd i vår trädgård i väntan på renovering..
Johnny
PS. Eftersom jag sett att det varit omkring 4000 besökare på min sida/ mina sidor vore det kul med en kommentar från er läsare. DS
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar