Under gårdagskvällen skulle vårt öde delvis avgöras. Upp till styrelse-förhandling och beslut var vår önskan om att bli medlemmar i RBK. Frågan om detta gjorde i alla fall mig en smula nervig under gårdagen och inte fan blev det bättre under dagen som nu snart passerat.
I det längsta avhöll jag mig därför från att ringa till "harbour-captain" Mats för att få svar på vad resultatet blivit.
Istället blev det en del Aston jobb under förmiddagen, men detta avbröts då jag plötsligt seglade en smula. Kallt vatten avhjälpte detta för stunden varvid jag styrde Jaggan ner till hamnen och båten.
Dagen till ära flög faen i mig vilket fick mig att påbörja lackning av inredningens mahogony (något som annars var tingat av captain-LL) nu förekom jag henne en smula, det återstår dock ytterligare ett par lager lack.
När jag såg det färdiga resultatet blev jag självfallet glad, mahogony matchat med oxblodsfärgat skinn är en verklig höjdare den saken e klar.
I detta läge ringde jag till Mats, men inte fanken svarade han!!!!!
En stunds surfande gav vid handen att en kille i Örebrotrakten hade en segelbåt som han helst ville byta emot en motorbåt!? Ett samtal och förhandlingarna i detta galna ärende visade på en klar möjlighet att byta jämt mellan de två båtarna.
Vidare snack i affären gjordes och jag misstänker att affären är delvis avklarad, vilket kommer innebära att vi kanske blir ägare till ännu en segelbåt nu av fabrikatet "Västbris"!
Tja en förklaring tycker jag tarvas om denna båt som byggdes på Henån/Orust under 70-talet. Konstruktör av den var min farfar Carl Andersson och den byggdes i ca 60 ex av herrarna Hermansson & Kobel. Hur detta kom sig kan förklaras av att Carl Andersson var svärfar till Heinz Kobel som gift sig med hans yngsta dotter. Min faster Kristina!!
Vad är då en Västbris, jo en båt med många likhetstecken med Amigo 23 och Vindö 18 Jullen. En långkölad plattgattad akter. (Rodret ligger utanpå aktern). Men omkring 80 cm kortare än A23´n. Med andra ord kan den beskrivas som en lillasyster till Amigo 23.
captain-LL´s kommentar till den hypotetiska affären var en underförstådd fråga om vi skulle ha en samling av Carl Andersson båtar. Ett mindre seglande museum.
Tja då fattas ju i alla fall en Vindö-kryssare i samlingen var min kommentar....
captain-LL avhämtades från jobbet (jag mådde nu prima) och tillsammans återvände vi till hamnen där jag avslöjade mitt tilltag att ha utfört delar av hennes tilltänkta jobb. Men hon verkade inte allt för förfärad över detta mitt tilltag.
"Captain-Mats" skymtade förbi på bryggan med ett synnerligen grapefruktliknande minspel. Avlossade en kommentar utan större sammanhang och försvann sedan innan jag fått ett enda vettigt svar av honom.
Lyckligt nog återkom han kort senare och höll i handen en vimpel. Inte vilken vimpel som helst.
-Den här ska du ha på båten!!!!!!! sa han med en glad min och överlämnade en RBK-vimpel att sätta på vår båt.
Fan jag nästan skrek av lycka. Vi hade blivit godkända och därmed antagna som medlemmar i denna i våra ögon illustra och trevliga båtklubb.
Efter att ha hissat vimpeln på akterstaget och en stunds stickning utförd av "captain" längtade vi båda efter middag och avreste hem.
Självfallet skulle vimpeln också fotograferas mrn trist nog lyckades inte vinden fånga den i det rätta fotografiska läget.
Skit samma, nu är vi medlemmar i RBK.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar