Sverige är fantastiskt och har ett fantastiskt båtliv.

En bit av landets båtraditioner har kan härledas till båtbyggare runt om i landet. Man byggde vackra sjövärdiga flytetyg. Gubbar som satt vid ett gigantiskt stort ark och med ett ritstift och formade en vacker båt, som denne gubbe redan när ritningen var klar, visste att den hade de rätta linjerna-formerna för at bli en sjövärdig båt oavsett dess användningsområde.

Petterson båtarna med sina långsmala skrov tog till vara förhållandevis få hästkrafter från dåtidens motorer och kunde därför köras ganska fort. Att de sedan inte var speciellt lämpade för färder utomskärs spelade ingen roll. De var konstruerade och byggda för Sthlms skärgård.

Likaså med de snabba Skärgårdskryssarna som inte alls lämpade sig för seglingar utomskärs men var snabba och välseglande inomskärs.

"RBK´s Jonas stävar ut på Jungfrutur."

På västkusten där jag växte upp var båda dessa typer av båtar förhållandevis ovanliga. Där härskade snipor, jollar, och avsevärt tyngre- kraftigare segel/motorbåtar. Samt en stor mängd sk "passbåtar". Den senare var öppna snabbgående båtar som bildade grund för glasfiber världens sportbåtar-vattenskidbåtar. Dessa var ofta lätt planande och redan med 50 hkr klarade de en bit över 20 knop.

"Ockelbo DC21"

Drömmen bland ungdomar som växte upp på västkusten var ofta den då nya båttypen kallad Daycruisers. Här fanns Ockelbo, Fjordling mfl. Snabba praktiska och snygga sportiga båtar, ofta med aguamatic i aktern.

"Nordisk folkbåt under regatta"

Ännu långt in på 70-talet härskade de långkölade båtarna på Västkusten, folkbåten i furu ansågs vara tongivande. Laurin med sina flushdäckade kostrar som var som gjorda för Atlantseglingar i ur och skur, dessutom vackra båtar. Petterson, Plym, Olle Enderline, Carl Andersson är bara några av de gubbar med ritstift som format svensk båtbyggartradition till vad den är idag.

"Kimhamns Sjöscoutkår´s Mathilda IF-båt"

Båtbyggandet gick över till det nya materialet, glasfiber, men inredningarna fortsatte att vara en orgie i mahogony och teak. Båtbyggartraditionen från Västkusten och äldre dagar fanns kvar. Inombords fanns oftast inget som skvallrade om att det var en sk plastbåt.

"Vindö 30 Kryssare"

Detta har dock förändrats i moderna tider. Dessutom har båtarna växt ohyggligt i storlek, de är nu ofta i storlek av mindre sommarstugor. Fyllda med inredningsdetaljer som ofta passar bättre i en husvagn-husbil samt en mängd tekniska prylar som vi idag bara måste ha för att kuna njuta av sjölivet.

Formerna på dagens segelbåtar tycks dock av någon anledning kunna härledas till kappsseglingsbåtar. Extremt snabba båtar, välseglande och fram för allt välutrustade. Dock frågar jag mig varför denna tonvikt på racebåt design, när de flesta ägarna skall använda sin båt enbart som en segelbåt för familjen. Har vi vanliga helgseglare verkligen nytta för dessa snabba båtars seglingsegenskaper med tonvikt på fart? Eller borde vi titta tillbaka på de betydligt tryggare långkölade båtarna trots att dessa har avsevärt lägre fartkapacitet.

För tillfället är vi sk Gäster på RBK. Rålambshovs Båt Klubb, en klubb med anor från 1900-talets början. Går man bryggrundan hos RBK ser man en rik variantion av båtar. Billiga enkla motor-seglebåtar blandat med lyxiga segel-motorbåtar. Veteranbåtar i olika stadier av renovering och skick. Här ligger sida vid sida vackra skönheter och riktigt fula båtar.

"Okänd kryssare RBK-medlem"

Alla med det gemensamt att deras ägare trivs med just den båt de har. Kanske har de drömmar om en större finare båt, kanske är de nöjda med just den båt de äger. Vad som framför allt slår mig som gäst hos RBK är den trevliga stämmning som tycks råda mellan dess medlemmar. Här verkar de allra flesta hjälpa varandra så mycket som det går.

Vi har en tradition av att bygga vackra, välseglande båtar. Hela mitt liv har genomsyrats av vackra båtar, det började med Vindö båtar och i minnet finns också en tävlingsbåt som hette Nova. Att farfar byggde den och att den vann en mängd seglingspokaler vet jag men trist nog inte mer. Dock lärde jag mig hur farfars ritstift i långa kurviga linjer slutade med en orgie i mahogony i form av en Vindö-kryssare. Dessa båtar fick ge grunden för mitt tyckande och tänkande. Farfar sa allt som oftast att en båt med vackra former också var en bra båt. Kanske stämde hans tankar, vilket fall som helst överfördes de genom hans ritstift till långt över 1000 båtar.