Vårt bord kom på plats redan under gårdagen, under denna kom en del lister på plats samt inte att förglömma den sista slangen kopplades in i evakueringsystemet. Förhoppningsvis skall s/y submissve i fortsättningen inte göra fler försök att att härbärgera Mälaren och andra vatten. Inombords börjar hon nu närma sig epitetet trivsamt!
Så kom Per med fru på besök. För första gången skulle han få se sin före detta båt i sitt rätta element. I sjön riggad och klar. Jag tror han gillade vad han såg och för min del var det enormt trevligt att ha de båda som gäster ombord om än för en kort stund.
Då i hans ägo var hon "s/y Rapa Nui" vilket enligt uppgift skall betyda "Påskön" inte helt avlägset från hans frus födelseland Chile.
Fick så en kommentar av "captain" ang bilder som tagits ombord. Bilden av mig själv ombord i full färd att skråla o spela på en gura. Detta får mig osökt att minnas ett liknande tillfälle där båtar, gitarrmusik och ungdomskärlek var ingredienserna.
"Räkans Dag" på Smögen var en av de begivenheter som drog folk av alla slag och åldrar. En lång helg med fest och glam i båt. Då på slutet av 60-talet var det mest segelbåtar som tog sig dit, förutom alla turister som kommit landvägen.
Vi = Tobias, Kristina, Gunilla och jag lade ut från Öckerö och seglade upp. Kristina var helt klart lika betuttad i Tobias som han i henne, men detta var något som framför allt han inte ville låtsas om. Ingen skulle märka det, varför hans attityd gentemot henne ofta var ganska rå.
Vi lyckades med konstycket att lägga vår lånade Vindö med stäven mot bryggan. Ännu hade festligheterna inte dragit igång för fullt, men det formligen kryllade av människor av alla slag. Vi knöt kontakter med båtgrannar, drack kaffe, öl , whisky och annat alkoholhaltigt. Det sjöngs och spelades på var och varannan båt. Den ena slagdängan / hitén efter den andra avlöste varandra och ibland lyckades ett par amatör trubadurer spela samma låt, Samtidigt! Detta skedde dock inte allt för ofta.
Inte en enda radio, stereo eller liknade kunde höras. Nej här var det fråga om live-musik in absurdum.
Så där satt vi så på aftonen denna Räkans Dag-lördag. Jag gjorde vad jag kunde för att göra mig hörd med ett portpurri av Mördar Anders och Pärleporten samt andra låtar, allt medan Kristina gjorde sitt för att förföra Tobias. Aningen tankade av giftiga drycker passade så Kristina på att i ett för henne lämpligt ögonblick resa sig upp, snava för att sedan med ett mega plums, falla överbord mellan båtarna.
-Hjälp!!! skrek hon självfallet högt som en sk stucken gris, allt i avsikt att Tobbe skulle visa sig vara gentleman och genom att dyka i vattnet rädda henne.
Detta antagande från hennes sida överenstämde dock inte med hans syn på händelsen. Mitt i en av mina favoritlåtar rycker han till sig min gitarr och kastar den överbord till Kristina med orden:
Flyt på den här!!
Det gjorde hon, valet var enkelt troligen eftersom han på intet sätt visade sig ha lust att rädda henne på det sätt hon hoppats.
Med Kristina tillbaka i båten verkade dock Tobbe mjukna avsevärt.
När helgen var över seglade vi så vidare till Lysekil där Tobbe köpte en ny gitarr åt mig dock inte en likadan ( den nya var bättre).
Ett par år senare hörde jag att Tobbe och Kristina fått sitt första barn och att de hade funderingar på att gifta sig. Vilket de gjorde och troligen är de fortfarande ett par.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar